Manda tack för ditt tips att podcasta Sommarpratarna. Det passar ju alldeles utmärkt när man ska lägga barn eller laga middag. Fast den jag valde idag var så otroligt hemsk, det var Malin Sävstam som överlevt tsunamin som pratade. Överlevde gjorde däremot inte två av hennes tre barn och hennes man. Av tio resande i sällskapet åkte 4 hem. Tja det var kanske inte världens bästa att lyssna på när man lagade mat, jag såg nämligen inte så mycket.
Att ha barn är nog det mest skrämmande jag någonsin gjort. Jag har aldrig någonsin varit så rädd att förlora någon (nu gråter jag igen). I Annika Lantz bok 9½ månad skriver hon att hon ser på sin dotter med "den där blicken". Den där föräldrablicken, som hon numera vet betyder "jag älskar dig så otroligt mycket och låt aldrig aldrig aldrig något ont hända dig". Hur ska man kunna skydda dem från alla faror?
Jag och Sam gick en mysig promenad i morse vid the Swiss cottage.
Sen var vi och hälsade på Irene och Enya, och Sam passade på att leka lite.
Jag lovade ju att visa mitt lilla dörrprojekt, så here it is. Man kan dra upp luckan om det skulle behövas.
Before
After:
Jag har slipat bort färgen som runnit och så har jag silikonat lite runt sidorna där det glipade lite, så nu är det kanonfint! Imorrn ska ni få se mitt nyckelskåp som jag snickrade ihop idag!
3 comments:
Åh, gumman! Jag är så med dig! Jag och Matt gråter fortfarande flera gånger om dagen när vi tittar på Emilia! Det är ju precis som du säger; att få barn är det mest fantastiska men också det mest skrämmande som hänt i mitt liv! Helt plötsligt från ingenstans kan en förlamande rädsla drabba mig och jag tänker; "herregud, vad skulle jag ta mig till om något hände min dotter". Jag är faktiskt numera väldigt imponerad av mina föräldrar att de släppte iväg mig till England! Och av dina som "lät" dig flytta till Irland! Jag tvivlar på att jag kommer låta Emilia göra det! ;-) HAHAHA! Jag älskar "Av längtan..."den finns på skivan "Sånger till ett barn" som är helt underbar! Nu ska jag äta och sedan blogga på min egen blogg! Hihi...tack för det givande samtalet igår förresten!
Anser mig vara en ganska snäll och hygglig människa men när jag fick barn insåg jag att jag skulle kunna bli en mördare!! Om nån skulle hota eller göra mina barn illa så...Faktiskt en chock att upptäcka det! Så förstår dej precis. Kram Mosmos
Det är inte det att kärleken avtar med åren... det är bara det att det förtrollande, förtjusande barnet envist knipsar av en! Och så är det väl meningen att det ska vara...
Jag håller också med om att det är ett äventyr att skaffa barn. Efter det behöver man inga tivolin eller skräckfilmer mer. Men har man tur får man vara kvar i ungens hjärta och finnas med på resan även sen den lämnat boet. Det är bra med syskon då hinner man inte gråta flera gånger om dagen (hihi - till dig Manda...) kram Mamma
Post a Comment