Monday, September 27, 2010

Amning, hantlar och motivation

Närminnet sviker rätt så ofta så hela eftermiddagen har jag sagt mitt mantra amning, hantlar och motivation. Det är alltså vad jag ska skriva om här ikväll.

Jag är redigt trött och mör efter en intensiv dag. Först lite grabbmys i morse, sen jobba ett par timmar, sen har jag och Paddy (och Isaac på ryggen och Sam överallt) ordnat med min reservdelsbil, Paddy har köpt en likadan Volvo som jag har och ska fixa min egen med delar från den "nya". Det är något med styrningen som är trasigt och den läcker servovätska. Inte jättebra alltså. Sen var jag ute och sprang 3 km och lyssnade på ett radioprogram om asylsökande och sen la jag båda barnen och sen gjorde vi pilates, jag och Jenni. Många sen, men det var en fullspäckad dag. Nu har jag duschat och druckit en liter vatten och klockan är 22:56.

Jag älskar att amma. Ända sen mina sår hade läkt i början av Sam-amningen älskade jag det. Jag älskar att mysa, att vara nära, att höra de där små njutande stönen och suckningarna. Spretande fingrar och händer som greppar mina. Ögon som tröttnar och himlar och ögonlock som stänger, sakta men säkert för varje munful av mjölk. Åh vad jag kommer sakna det den dagen det är över! Idag har vi i och för sig haft två testincidenter som inte var så trevliga. I förmiddags bet han mig två gånger. Första gången sa jag nej och då skrattade han och gjorde det igen. Nej det gör ont sa jag och såg arg ut. Då blev Isaac helt förstörd, han grät och grät och grät och hulkade och grät. I säkert en kvart.
I eftermiddags testade han igen. Jag tog ett kort.




Vår nya pilatesdvd är indelad i 5 10 minutersövningar. Första är magmuskler, andra rumpa och lår, tredje med hantlar och fjärde fettbrännande. Sista är lite stretching (ungefär samma övningar som vi gjorde på förra dvdn). Jenni har jättefina rosa hantlar och jag har inga. Så i förrgår gjorde jag ett par egna av ett par strumpor och lite sand. De var faktiskt bekväma att hålla i men sanden trillade ut genom tyget så det var ingen hit. Idag hittade jag Paddys gamla och tog upp dem. Det är sånadär som man kan sätta på mer vikter om man vill det. Jag plockade av alla och använde bara själva pinnen haha. Och jag kommer nog dö imorrn av träningsvärk haha. Lämplig vikt är ca 1.5 kg....

Ja det sista jag tänkte skriva om är motivationen. Inte bara när det gäller träning men självklart är det otroligt viktigt när man tränar också. Nu skriver jag med slutna ögon för detta är något jag inte ens berättat för mig själv. *viskar* Jag tycker egentligen inte alls om att springa....

I många år har jag hatat det och i många år har jag låtit bli att springa. Men det är en effektiv motionssort och bra för hjärtat. Så jag har helt enkelt övertalat mig själv om att jag tycker om det, så till den milda grad att jag tror på mig själv. Jag tycker om att springa. Jag tycker det är jättehärligt! Så vad ni än gör, glöm inte att tänka positivt. Var starka och se allting från den ljusa sidan. När det börjar bränna i låren när ni springer, tänk på hur skönt det är och hur duktiga ni är. Och sen försök låta bli att tänka på det, för då går tiden mycket snabbare. Tänk att ni är starka och smidiga så blir ni också det! Och sist men inte minst - den motion som blir av är den bästa!


Hej hopp från björnbärstungan!


Friday, September 24, 2010

Å en film till

Jag kan ju lika gärna dela med mig när jag har filmer :D

Isi sötnos har upptäckt en ny sport. Snart släpper han!



Idag blev det lunchdejt med Hanna och mycket god sallad på Irlands bästa matställe. Jag hade lämnat båda bebisarna hemma så det var ett effektivt möte haha.

Nu e jag jättetrött igen så - god natt! Och tack för alla mysiga kommentarer, jag blir jätteglad varenda gång, oavsett om ni skriver en halv roman eller bara hej svej vilka söta barn du har.

Wednesday, September 22, 2010

två filmer till!

En ljuvlig komposition av bröderna Beethoven, ska vi kalla den Symfoni no 1? Det är väl lika bra. För er som inte hör så bra ska jag dela med mig av texten, egenhändigt komponerad av Sam van Beethoven och melodin är snarlik Lilla Katt från Emil.

lilla korv
lilla korv
lilla söta kooorva
äta korva
äta korva
lilla söta kooorva

Jag tror det är en hyllningsmelodi till vår favorit-Emily, vars favoritföda (inte) är korv.


Idag har Paddy tänt brasan för första gången. Det var sådär mysigt när jag kom tillbaka från en 3km joggingrunda haha. Och ännu mindre mysigt tyckte Isaac det var, för han la lilla handen på kanten av kaminen!!!! Tre ganska stora blåsor på fingertopparna fick han och var jätteledsen hur länge som helst. Först sköljde vi under kallt vatten, sen sköljde vi lite mer, sen ammade vi och sköljde på samma gång (you don't wanna know) och sen googlade jag till mig att zinksalva kan hjälpa. Så på med Sudocrem och så fick han en alvedon, och sen gick vi en promenad i vagnen så han skulle tänka på något annat. Det gjorde nog rätt ont för han fick en fjollhand direkt stackarn.
Har jag förresten berättat att jag nästan är säker på att han är vänsterhänt? Sam är högerhänt och Isi vänsterhänt. Tror jag i alla fall!

Sam fullkomligt sprutar ut ord, meningar och påståenden. Vi kallar honom för papegoja och det är verkligen jätteskoj att det tagit fart! Nu kan han säga viktiga saker så som "neej mamma inte funga (sjunga) Ajsa sover!" Eller "Go upstairs eta fuskut" (gå ner och äta frukost). Han tycker det är skitkul att leka att jag är en häst (Ginny) som ska matas med morötter och gräs. Ofta leder han runt mig med ett stadigt tag i håret också. :) Och han har börjat få lite mer utbrott igen tycker jag, i morse fick han spel för att han inte fick gå ut genom ytterdörren och kissa (rymma). Han skrek så det kom kiss överallt inomhus så jag lyfte ut honom på baksidan. Men nej, där skulle han inte kissa så han sprang in och kissade i duschen istället. Envis som tre åsnor är han.

Jag är egentligen dötrött och tänker gå och lägga mig så fort filmen är uppladdad. Det är den nu. God natt!

Saturday, September 18, 2010

9 månaderskontroll - all good.

En snabb uppdatering för att pigga upp stämningen lite:

Igår var vi först och lämnade Jenni på jobb, sen åkte vi till skogen och gick en promenad på en timme. Isaac satt på ryggen i selen och Sam sprang före och visade vägen!


Efter promenaden blev det besök hos Liz, vår Public Health Nurse. Isaac, nästan 9 månader gammal, väger 11 kg och är 75 lång. Ett riktigt långsnöre alltså! Så vitt jag kan minnas vägde Sam 10.6 och var 69 lång och när han var 1 år var han 72 lång. Men allt var kanon och de enda frågorna jag svarade nej på var "Om du ger honom en mobil, vet han då vad han ska göra med den?" Eh nej.... "Om han får en fjärrkontroll, vet han vad han ska göra med den då?" Eh... äta?
Nä, sånt kan han nog lära sig senare tror jag. Hon tyckte även att han hade en snedhet i ena ögat men sen ändrade hon sig till att det nog berodde på hans breda platta näsrot... Hm, hon skulle skicka oss till ögonkliniken för säkerhets skull. Sen kunde hon inte hitta någon av hans pungkulor men där sa jag stopp. Jag har sett dem hundra gånger och försäkrade henne om att de var där. Så all in all gick det jättebra och vi ska inte tillbaka förrän han är 18 månader. Här har ni lille ballöga och hans storebror:


Thursday, September 16, 2010

Tiden går så fort

Det har varit en något ovanlig vecka. De säger att hemska saker händer 3 åt gången, och så gjorde det också. I onsdags förra veckan fick Paddy reda på att hans kompis Eamon hade dött. Han hade haft cancer i ett år ungefär och gått på tunga behandlingar. Paddy hade inte pratat med honom på ett par veckor, senast skulle han in och operera en tumör i ryggen. Tydligen hade det inte gått så bra, och efter det hade han varit helt fullpumpad med morfin. Systern sa att han hade haft fruktansvärt svåra sista veckor, med mycket smärtor. Jättehemskt :(

Dagen efter det trillar en av postkvinnorna här i byn ihop, hemma i sitt hus. Vår grannes dotter Lisa är med sin kompis i huset och de ringer ambulans. Kvinnan har fått en hjärnblödning och dagen efter stänger de av maskinerna.

Som om det inte vore nog så dog Michael Doyles mamma i söndags. Visserligen en bit över 70 bast, men frisk och pigg så sent som i onsdags. Fem hjärtattacker hade tydligen avslutat hennes liv, stackarn. Dagen efter var det likvaka här i grannens hus (hennes dotter bor i huset framför oss) och det var jättejobbigt att se alla ledsna människor. Jag kände ju ganska många av de berörda. Nanny Doyle låg fridfullt i sin kista i huset. Vi kunde smita iväg fort igen, ibland är det bra att ha bebisar att skylla på.

Annars är allt bra med oss :D Imorrn är det besök till Liz (public health nurse, istället för BVC) med Isaac för 9 månaders kontroll, och Paddy ska köra till Dublin och lämna Hanna, som fick hemlängtan och beslutade sig för att åka hem. Jag tänkte även hinna med en liten skogspromenad med barnen och om jag är frisk tänkte jag springa lite. Var förkyld igår och idag men är på bättringsvägen. Tråkigt när man inte kan motionera, det är så lätt att tappa motivationen.

Imorrn kväll kommer rörmokaren och kopplar in badkaret! Hurra! Sen kan vi bygga en framsida och sen kan vi börja kakla! I can't wait! Det kommer bli så himlans fint!

Jag och Sam och Isaac har byggt en pall idag. Det var meningen att den skulle stå i badrummet här nere men när Sam provade den tippade den två gånger. Dåligt planerat av mig alltså, och nu får den bo här under skrivbordet istället, så jag har något att ha fötterna på. Jag får bygga en ny till badrummet.


Isaac håller på att få tand nummer 4, en liten framtand har redan tittat ut. Det är nog inte särskilt bekvämt för igår natt hade vi en sån där skriknatt igen. Men jag måste säga att normalt sett är vi väldigt välsignade med soveriet, Sam sover mellan 20-07 och vaknar ibland en eller två gånger. Isaac äter mellan 2-5 gånger och somnar direkt igen. Jag är vaken max 5 sekunder. Det är sant. Jag vaknar, flyttar Isaac till andra sidan, hivar ut ny tutte och slänger mig ner på kudden. Efter att ha gjort det i 500 nätter är man rätt så van. Vilket betyder att det verkligen inte stör min nattsömn alls. Jätteskönt!

Vet ni vad, nu är klockan kvart över tjugotre. Jag ska borsta tänderna innan Isaac vaknar så att jag bara kan glida in i drömmarnas land under tiden som han fyller magen med söt mjölk. Så här söt är han när han äter:




Och här ser man hans lilla framtand!


Storebror hjälper pappa att hugga ved inför vintern.


Här kollar han in laxen, som är en symbol för Cahir (de leker i vår flod)


Och en bonusbild, ni får gissa vad det är :D


Thursday, September 9, 2010

Bokat biljett

Oj, vad jobbigt tänkte jag när jag såg att vi bara hade fyra vällingpaket kvar i skafferiet. Hur ska vi klara detta? Så jag gick och bokade en resa till Sverige! Nåja, inte enbart därför. Det blir ett 80-årskalas också! Kajsa och Isaac kommer hem fredagen den 8e oktober och åker hem igen onsdagen den 13e oktober. Hoppas få se mycket av er allihop! Om någon vill hämta på Svågertorp den 8e är det fritt fram!

Häromdagen fick jag en sån där Hallelujaupplevelse. För att ni ska förstå måste jag berätta från början. När jag var gravid fick jag en jättemage. Så stor att jag inte kunde lyfta på benen ordentligt. Så stor att jag var tvungen att sära på knäna när jag satt, så magen kunde sjunka ner på stolen. När man inte kan lyfta på benen så måste man vagga sig fram från sida till sida, som en anka. Detta gör att senor, leder och annat mojs i kroppen blir lidande och inte alls särskilt smidigt och elastiskt. Och det tar ett bra tag efteråt innan man får upp styrka igen.
Igår var vi uppe i bergen med hästarna och jag tänkte försöka komma upp på gammalt vanligt vis. Alltså sätta foten i stigbygeln och hoppa upp, precis som jag gjorde före mina graviditeter. Sist jag provade kom jag ingenstans och de senaste tre åren har jag hoppat upp med hjälp av staket, jag har stått på hjulen på hästtransporten, hittat stenar och annat som hjälpt mig en meter eller så på traven.

Igår kom alltså genombrottet. Jag försökte och på tredje försöket fick jag in foten i stigbygeln. Sen flög jag upp! Skithäftigt! Sen tappade jag luckan till min mobil så jag var tvungen att göra det igen. Så Kajsa är fit for fight, även om jag fortfarande är många kilo tyngre än jag varit. Min joggingrunda har jag utökat till 3.3 km och det känns jättebra. Mina knän verkar ha vant sig och jag springer i ett helt ok tempo.

Jag har två små filmer åt er, första är på världens sötaste gardinspöke:


och den andre är på hjälpsamme storebror


Imorgon bär det av till Clonmel, ska till kiro för återkoll och sen ska vi in till stan ett slag. Stackars Hanna har ju inte sett något annat än vår fina tomt knappt haha. Jag får bli lite bättre på att sightseea med henne.

Saturday, September 4, 2010

Hemsk dag

Igår var typ årets värsta dag. På morgonen lyckades jag göra något så att något fjatt till i ryggen. Aj, sa det och så fick jag ringa kiropraktorn. Hon hade en tid på kvällen redan, så jag fick uthärda tills dess. Samtidigt hade jag en ond tutte, antagligen efter en skogspromenad som blev lite kylig i slutet och jag hade bara linne på mig. Dumt, men man tänker inte alltid så långt.

Hur som helst, dagen gick och jag fick skitont i ryggen, på eftermiddagen såg min rygg ut som en banan. Tutten var ondare och jag hade börjat frysa. Åkte till kiropraktorn som knycklade ut min stackars ryggrad och hon berättade hur farligt det är med pilates (ja, kvällen innan hade vi gjort pilates och det hade knakat rätt bra i just det partiet i ryggen). Så nu ska jag undvika sådana rörelser som inte är så bekväma.

På vägen hem frös jag som bara den och hade värmen på högsta speed. Jag la barnen och sen var jag så snurrig att jag var tvungen att lägga mig på golvet, var så rädd att jag skulle svimma. Där låg jag i en timme och skakade av köld tills Irene kom med Ipren, och hon fick matat mig med lite toast och vatten också. Efter en timme kändes det mycket bättre och jag började bli asvarm istället. Beslutade mig för att hoppa i säng och vila bort det men se - det ville inte Isaac.

Isaac vaknade när jag kom in i sovrummet och var helt förstörd, bara grät och grät och ålade sig. Det enda som hjälpte var om han fick sitta med ryggen mot mitt bröst och så gungade jag fram och tillbaka. Jätteskönt att sova så - inte. Lyckades lägga mig men han vaknade efter en halvtimme igen, samma visa igen. Denna gången tog det två timmar av gungande och jag var heltrött och svettig och mjölken bara rann. Han ville absolut inte amma och rapade sura rapar. Det verkade som om han hade ont för han böjde sig bakåt som en banan, förutom när han satt framåtvänd.

Till slut, runt 2 på natten somnade han. Inte med tutten utan genom att jag klappade honom på ryggen. Det fick jag göra tills jag trodde att min arm skulle ramla av. Vid fyra vaknade han igen och då hann jag bara lägga upp honom på kudden så somnade han igen. En stund senare vaknade Sam och ville inte sova i sin säng längre. Jag gav honom en flaska vatten men fem minuter senare kom han igen. Som tur var kom Paddy precis hem, och vi somnade allihop. Tills klockan 6, då Isaac fått nog igen. Då flyttade jag och Isi in till traktorsängen och till slut somnade vi och sov till 07:15. Snälla Hanna kom in och tog båda ungarna så jag fick sova till strax efter åtta.

Så lite mör är jag idag, tror snart jag ska gå och lägga mig. Men mjölkstockningen är mycket bättre och ryggen också.