Monday, September 27, 2010

Amning, hantlar och motivation

Närminnet sviker rätt så ofta så hela eftermiddagen har jag sagt mitt mantra amning, hantlar och motivation. Det är alltså vad jag ska skriva om här ikväll.

Jag är redigt trött och mör efter en intensiv dag. Först lite grabbmys i morse, sen jobba ett par timmar, sen har jag och Paddy (och Isaac på ryggen och Sam överallt) ordnat med min reservdelsbil, Paddy har köpt en likadan Volvo som jag har och ska fixa min egen med delar från den "nya". Det är något med styrningen som är trasigt och den läcker servovätska. Inte jättebra alltså. Sen var jag ute och sprang 3 km och lyssnade på ett radioprogram om asylsökande och sen la jag båda barnen och sen gjorde vi pilates, jag och Jenni. Många sen, men det var en fullspäckad dag. Nu har jag duschat och druckit en liter vatten och klockan är 22:56.

Jag älskar att amma. Ända sen mina sår hade läkt i början av Sam-amningen älskade jag det. Jag älskar att mysa, att vara nära, att höra de där små njutande stönen och suckningarna. Spretande fingrar och händer som greppar mina. Ögon som tröttnar och himlar och ögonlock som stänger, sakta men säkert för varje munful av mjölk. Åh vad jag kommer sakna det den dagen det är över! Idag har vi i och för sig haft två testincidenter som inte var så trevliga. I förmiddags bet han mig två gånger. Första gången sa jag nej och då skrattade han och gjorde det igen. Nej det gör ont sa jag och såg arg ut. Då blev Isaac helt förstörd, han grät och grät och grät och hulkade och grät. I säkert en kvart.
I eftermiddags testade han igen. Jag tog ett kort.




Vår nya pilatesdvd är indelad i 5 10 minutersövningar. Första är magmuskler, andra rumpa och lår, tredje med hantlar och fjärde fettbrännande. Sista är lite stretching (ungefär samma övningar som vi gjorde på förra dvdn). Jenni har jättefina rosa hantlar och jag har inga. Så i förrgår gjorde jag ett par egna av ett par strumpor och lite sand. De var faktiskt bekväma att hålla i men sanden trillade ut genom tyget så det var ingen hit. Idag hittade jag Paddys gamla och tog upp dem. Det är sånadär som man kan sätta på mer vikter om man vill det. Jag plockade av alla och använde bara själva pinnen haha. Och jag kommer nog dö imorrn av träningsvärk haha. Lämplig vikt är ca 1.5 kg....

Ja det sista jag tänkte skriva om är motivationen. Inte bara när det gäller träning men självklart är det otroligt viktigt när man tränar också. Nu skriver jag med slutna ögon för detta är något jag inte ens berättat för mig själv. *viskar* Jag tycker egentligen inte alls om att springa....

I många år har jag hatat det och i många år har jag låtit bli att springa. Men det är en effektiv motionssort och bra för hjärtat. Så jag har helt enkelt övertalat mig själv om att jag tycker om det, så till den milda grad att jag tror på mig själv. Jag tycker om att springa. Jag tycker det är jättehärligt! Så vad ni än gör, glöm inte att tänka positivt. Var starka och se allting från den ljusa sidan. När det börjar bränna i låren när ni springer, tänk på hur skönt det är och hur duktiga ni är. Och sen försök låta bli att tänka på det, för då går tiden mycket snabbare. Tänk att ni är starka och smidiga så blir ni också det! Och sist men inte minst - den motion som blir av är den bästa!


Hej hopp från björnbärstungan!


2 comments:

Mandisen said...

Vilket härligt pep-inlägg! Just nu är jag supersjuk med feber, hosta och allt annat otrevligt, så motivationen att bara ta sig ur sängen är på noll! Men oj, vilken comeback jag ska göra när jag blivit frisk!

Usch, jag minns det där med bitande tänder i det ömtåligaste man har... Inte kul alls och det var där jag gav upp. Till slut gick det bara inte. Den där ugly-gråten var till slut inte bara Emilias utan även min. Det är ju de där mysstunderna man är ute efter när man ammar men när det börjar kännas som sado är det inte så mysigt längre... Gör det som känns rätt för båda och kämpa på! *stor klapp på axeln*

Det ska bli så kul att se skillnaden på dig nu när du har deffat, jag har skyhöga förväntningar ;), hehehe. Skoja bara, men du inspirerar verkligen mig och jag gillar träningsinslagen på din blogg! Keep up the good work, babe!
Många kramar till er alla!

Emily said...

Jätte härligt skrivet!! Du har så rätt i det du skiriver ang motivation..allt sitter i huvudet, det gäller att bara ge sig an att göra det, man måste se flera steg fram..tex om du tränar nu får du ett starkare hjärta, kropp ect, du orkar mer o i långa loppet kommer du bli en piggare gladare mamma som kommer att leva länge o se din barn växa upp. I morgon ska jag börja springa!! Jag lovar att du kommer vara med mig på varenda en runda, inne i mitt huvud, på min axel, som en knuff i ryggen eller en spark i gumpen o det är jag så glad över att du kommer att vara. Du vet ju att jag inte heller tycker om att springa, men jag måste ta hand om min kropp så då får man lägga undan det tänket att "det tycker jag inte om att göra".

Låter inte alls skoj att bli biten..du kanske ska sluta amma för jag drömde i natt att du berättade för mig att du var gravid. Vi var hemma hos Beckie (allt som om det vore på lördag) o då sa du att du var gravid!! Jätte roligt tyckte jag!! Så då är det ju läge för Isis att vänja sig av med det. hahahha Hoppas du hittar en bra lösning.

Snart ses vi!! Jaaa, skypa i veckan??
kramkram