Lite nya filmer!

Det var tur jag tog bort babytickern, annars hade det väl stått att jag hade 280 dagar kvar ungefär. Det är seprimerande nog som det är, att vara så oformligt klumpig och tung. Jag kan ju inte böja mig framåt och knappt åt sidorna heller. Nä gud vad skönt det ska bli att bli av med magen!

Jag har i alla fall haft 12 supermysiga dagar med mamma, vi har myst med Sam, bakat gott bröd, lagat mat, väntat på bebis, gjort knäckebröd på öppna spisen, väntat, firat julafton, firat min födelsedag, väntat lite till, varit ute med Sam och kollat traktorn, ätit is och lekt motorsåg, väntat och matat fåglarna. Jag och mamma var på ultraljud en gång och jag och Paddy var på ultraljud och hinnsvepning i lördags. Hinnsvepningen gjorde inte alls ont, det var väl inte direkt bekvämt men det var nog inte meningen heller. För er som inte fött barn så innebär det att barnmorskan stoppar in ett eller ett par fingrar i livmoderhalsen och rotar runt lite. Om man är mogen kan detta innebära att förlossningen startar. Är man inte mogen händer ingenting. Min livmodertapp låg långt bak, var tjock och öppen ca 2 cm. När bebisen ska ut är den tunn och öppen 10 cm, som en utdragen polotröja ungefär. Normalt sett är livmodertappen stängd men det var helt normalt att vara 2 cm öppen när det var andra barnet. Barnmorskan ville boka in mig för igångsättning den 31 december eftersom jag då gått tio dagar över tiden enligt det irländska ultraljudet, men jag tyckte det var en otroligt dålig idé. De kan gott vänta till den 2e januari! Jag har dessutom ingen lust alls att bli igångsatt. Efter att ha förklarat läget för barnmorskan med alla mina olika ultraljud och datum så beslutade vi att jag skulle träffa en konsulterande obstetriker (gynekologer heter så när man är gravid) imorrn och så får han säga vad han tycker. Det är tydligen sjukhusets policy att man inte får gå över mer än tio dagar, och det har jag ju gjort den 31a enligt det irländska ultraljudet. Men inte enligt det svenska.... och bebisen har det bra, gott om vatten och moderkakan är frisk och stark. Jag själv tror att han kommer i helgen, har han inte gjort det kan de få sätta igång mig nästa vecka.

Goda nyheter, jag har fått igång mitt movie maker igen! Och såklart gjort en söt film på Sam! Och en på min mage! Det var bara en liten knapp som hade ändrats och nu har jag avinstallerat Skypetelefonen utan att det behövdes, suck! Det värsta med det var att jag höll på dölänge och klyddade och fick till slut ladda ner ett program någonstans ifrån och det kommer jag såklart inte ihåg var det var eller vad det hette. Men i alla fall, filmen är viktigare! Här är min mage:

Och här kommer Sam:

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova till ljudboken. Jag har dock sovit middag i en och en halv timme idag tillsammans med Sam (och ljudboken, missade en hel cd :D) så jag lär väl få vrida och vända på mig till ett inatt. Jag är ingen eftermiddagslursmänniska även om jag hade velat.

Här kommer filmen

God Jul

Fortfarande inga news härifrån, men vi har det mysigt ändå! Shoppingtrippen till Cork igår gick bra, jag inhandlade väl inte så hemskans mycket men mammas armar blev långa av tyngden från kassarna :D

Idag har vi varit på Farmers Market i Cahir. Jag mindes varför jag inte brukar gå dit. Det är faktiskt lite pinsamt, typ 7 stånd och alla hoppas att man ska köpa deras gåsleverpaté eller sheperd's pie. Vi fick i alla fall med oss åtta äpplen från den lokala äppleodlingen, supergott. Efter FM gick vi på barnrastarrunda vid slottet och ner mot Swiss Cottage. (Här hade jag tänkt lägga upp en film på Sam men min telefon ligger uppe i vår säng och jag kan inte hitta den och vill inte väcka Sam så det får vara så till imorrn.

På eftermiddagen gick mamma en promenad i bergen och jag och Sam åkte en runda för att se om han ville sova. Det ville han inte så vi stannade en stund hos Irene och drack kaffe. Inte somnade han på hemvägen heller vilket resulterade i att han var dödstrött hela eftermiddagen och inte alls på bra humör. Lägg till på det att han är jättemammig... I alla fall lyckades vi hålla honom vaken till halv åtta och sen dess sover han gott (med två snabba uppvak). Jag och mamma kollade Marley & Me och jag grät men inte lika mycket som när jag läste boken.

Imorrn är det julafton där himma men vi tänkte inte fira imorrn tror jag, vi kör på irländska konceptet och firar den 25e. Nu har jag bestämt att bebisen får stanna till nästa år, basta.

Ha en riktigt mysig jul allihop, tills vidare bjuder jag på en 41veckorsbild som de flesta av er redan sett på pixbox (morfar du kan blunda om du tror jag ska spricka ;))

Intet nytt på västfronten....

Idag har vi varit på ultraljud, jag och mamma. Vi fick se en härlig ansiksbild av liten i magen, han låg och gapade och stängde munnen som en liten fisk! Allt såg bra ut, det finns gott om fostervatten, han rör på sig och hjärtat slår fint. Dessutom är det fortfarande en pojke "inte det minsta blyg" sa doktor Veejay. På lördag ska jag upp på förlossningen för en undersökning och så ska de kolla vattnet igen. Så länge bebisen har gott om vatten och moderkakan inte börjar bli gammal och igenkalkad så har bebisen det bra, och han såg onekligen nöjd ut där inne måste jag säga. Att hans gamla mamma längtar ihjäl sig verkar inte bekomma honom :D

Att ha mamma här har verkligen piggat upp mitt humör. Jag får massor av hjälp med Sam fast han är jättemammig just nu. Men det är skönt ändå att ha någon att klaga för, som lyssnar och tycker synd om haha. Vi har faktiskt hunnit med massor, byggt ett litet hus till Daisy bland annat:

Och imorrn ska vi åka till Cork igen, bara jag och mamma. Lite shopping, lite fika kanske och bara ströva omkring och fördriva tiden. Idag har vi varit och simmat med Sam, åh vad lycklig han blev. Han satte sig till och med frivilligt i bilen! Här kommer två små filmer:

Nu ska jag gå och slå in lite julklappar!

Slutet närmar sig

Om jag någonsin glömmer det, så kommer här en liten uppdatering till mig själv om hur man mår i v. 40. För att undvika gnäll, hoppa över till nästa paragraf.

Jag är sjukt tung, det känns som om jag väger 300 kg fast jag "bara" gått upp 16. När jag ska ta mig upp från golvet känns det som om mina lårben kommer att gå av. För att inte tala om fogarna i bäckenet. Jämna plågor med rörelseaktiverade toppar kan man kanske kalla dem. Framfogen gör ont mest hela tiden och bakre fogarna så fort jag rör mig. Min rygg är så trött så trött och jag vill sova på mage! Att ta upp något från golvet är prestationsmässigt lika jobbigt som att klättra upp för min mördarbacke, fast det ger inte ens någon kaloriförbränning eller frisk luft. Sam är jättemammig och vill helst bli buren hela tiden. Men inte hur som helst, han vill sitta på kulan. Tillsammans väger vi 100 kg. På natten känns det som om jag ska få liggsår på höfterna, det finns liksom ingen annan position än rakt på sidan. Ofta somnar hela benet och höften på mig och att vända sig kräver lika mycket styrka som att putta en bil för en uppförsbacke. Dessutom vaknar Sam, som numera sover tätt bakom mig. Så, nu var det nog färdigklagat.

Häromdagen var vi ute alla tre och jag och Paddy gick en runda runt huset för att hämta något och prata om staket. När vi kom tillbaka efter typ 15 sekunder hittade vi busungen här:

Han har alltså klättrat upp på lastpallen och var skitlycklig. Nåja, man ska väl göra något gott av det, så vi la lastpallen mot hans favoritställe i häcken istället, så han kan fortsätta klättra men kommer inte upp någonstans där han inte borde vara...

Vi tog lite juliga kort häromdagen haha, katten blev mer och mer äcklad för var sekund och till slut beslutade han att överge sammetskudden. Slutresultatet kommer antagligen till en brevlåda nära dig, annars kommer jag lägga upp det på pixan när jag skickat de riktiga korten!

Imorrn kommer lilla mamma så ursäkta om jag inte skriver så mycket. Eller jag kanske kommer ha jättemycket tid att skriva varje dag förresten haha. Eller visst ja, det är ju tänkt att jag ska föda barn. Jaja, jag uppdaterar er i alla fall när det händer saker, via sms, facebook eller msn.

Nedräkning

Undar vad det kommer stå på min babynedräknare efter imorrn. "Kajsas baby is born" eller "Kajsas envisa unge bakas vidare på övertid".

Det verkar som att alla tror att han kommer komma nästa vecka. Jag hoppas alla har rätt! Jag är redo!

Nu kan man verkligen kalla det väntans tider. Det finns nämligen inte så mycket annat att göra när man inte kan knäppa några jackor, mammatröjorna är för korta och det inte finns någon i närheten som kan hjälpa en på med skorna! Som tur är är Sam på bra humör för det mesta och lycklig om han får rota omkring bland saker.

Jag har märkt att förvärkarna blivit lite starkare, det gör nästan lite ont fast inte riktigt. Mer en öhhh känsla. De kommer med allt från 15 minuter till 40 minuter emellan och så har det varit ett par dagar nu. Det känns väl inte direkt som om något är på g än, men jag har Irene på helspänn, hon vågar inte lämna telefonen ifrån sig en sekund haha. Och Paddy får inte köra några långturer heller. Fast på onsdag får han köra upp till Ikea om jag inte föder barn, för då kommer min lilla mamma! Hon kunde inte vänta längre och tänker nog hjälpa till att trycka ut ungen haha. Det ska bli supermysigt i alla fall att ha henne här över jul och allt! Längtar efter dig!

Idag har jag och Paddy och Sam varit en snabbis i Cork. Han behövde nya byxor, jag behövde köpa lite julklappar och Sam behövde tydligen en sån där filtbräda med Peppa Pig, med filtfigurer som man trycker på på en filtbräda. En bok med monster fick han också. När vi hittat jeans till Paddy skickade jag dem till cafeterian och jag shoppade födelsedagspresent till Paddy och julklapp till Enya. Till Paddy blev det en Rochaskjorta (pappas favvomärke) och ett Rochaskärp och Enya får ett fint armband med diamanter.

Imorrn ska jag till Clonmel och hämta två fotografier som jag ramat in och shoppa lite till. Jag har hittat ett fint halsband åt mig själv haha undrar om jag är värd det? Enya följer nog med som sällskapsdam.

Jag har en liten bild på en stor mage att visa, och en liten film på en vild knodd i magen!

Regn, sol, regn, sol, regn, sol

Eftersom Sam somnade sittandes i stolen här bredvid mig när han tittade på Trolltider så har jag en liten stund på mig att skriva blogg. Fast det finns inte så mycket nytt att berätta, vi försöker mest få tiden att gå! Men igår var vi på personalfest, alla tre! Jag, Kira och Jenni alltså. Och Enya passade Sam. Det hade gått jättebra här hemma och vi hade jättetrevligt också. Det var ett superbra band som spelade och Ica supermarket hade älskat att vara där! Jag kände mig inte direkt i form för att dansa haha. Det jag däremot la märke till var mitt eget nyvuxna synsätt på de som dansade. När jag var 20 och hipp så tyckte jag att folk som dansade fult lika gärna kunde sitta på en bänk och titta på, de hade liksom ingen rätt till dansgolvet. Nu såg jag bara hur härligt det är att människor i sina stressade liv fortfarande kan uttrycka en så enkel glädjekälla som musik! För nog är det något medfött, att skaka på rumpan och gunga i knäna när man hör något bra? Så nu kände jag i alla fall att det är helt ok om folk dansar trots att de inte kan, bara de är glada! Bra va? Tio vuxenpoäng till mig haha.

Idag har det regnat och solat om vartannat. Jag och Sam var ute en stund i solen och fyllde på fågelbordet och gick en liten promenad. Vi kom bara ner till ladan och sen började det ösregna. Medan vi väntade passade han på att bajsa så vi gick upp till huset igen.

Här ska ni få en liten inblick i hur en arg Sam ser ut, just detta utbrott för att han inte fick äta talgbollarna.

Efter vi kom in badade Sam och jag passade på att prata i telefon med pappa och sen mamma. Så här såg Sam ut när han pratade med morfar i telefon. Haha vilken blick han har, den kommer jag nog få se många gånger när jag stör i hans privata telefonsamtal!

Nu ska jag gå och värma lite gryta som jag hittade i frysen. Bra en kall latmaskdag som idag. Borde jag förresten inte hålla på med storkok och sånt hela tiden nu? Nä, jag måste frosta av frysen först....

Många bilder!

Jag såg en gång en film av typ Stephen King om ett flygplan med passagerare som är på en helkonstig flygplats där tiden liksom går lite saktare än vad den egentligen är. Så efter ett tag kommer de bli uppätna av lurviga små monster som äter upp tiden bakom oss som lever i nutid. Ungefär så känns mina myrkrypningar i benen. Det är så sjukt irriterande! De är bara där på kvällen, från 19-tiden typ och tills jag somnar. Det är sjukt svårt att somna med dem och det enda som funkar är att mentalt försöka tänka bort dem. Att blåsa bort energin ur mina ben typ.

Idag har vi varit på Sams kusins dop. Det var helt ok trevligt och Sam skötte sig exemplariskt. Han fattade till och med att man skulle viska i kyrkan :D Han blev djupt imponerad av bebisen och ville gärna klappa och peta. Det bådar gott. Han försökte till och med ge honom både flaska och napp sen när vi var på restaurangen. Paddy tappade vi någonstans på puben och han har fortfarande inte synts till. Det blir amerikanska rummet för honom inatt (gästrummet där amerikanarna sov). På tal om amerikanare så är det 11 år sen idag (eller igår natt) sen deras dotter Cathy dog i en bilolycka... Undrar om man någonsin kommer över något sånt?

Nog med tråkigheter, tycker ni den här sprallen har någon likhet med en viss Nalle Puh figur?

Förresten var det snorkallt här häromdagen. Och jättedimmigt! Innan dimman lättade vid elvatiden var det otroligt fuktigt och kallt, höll på att frysa magen av mig så jag fick linda in den i en sjal haha. När dimman väl försvunnit var det en jättevacker dag och bergen var täckta av snö! Hoppas det syns på denna bilden, annars får ni klicka så kommer den upp större.

Sömnrutinerna går rätt så bra faktiskt, somnar han på dagen är det ok, om han inte sover är det också ok. Idag sov han inget alls men somnade å andra sidan i soffan klockan åtta.

Här är han idag med Marie, mamman till JT. Och andra bilden sitter han hos Kayleigh och Alana sitter bredvid. Favvotjejerna!

IKEA - vad annars?

Idag har vi varit på Ikea! Jag, Irene och Siobhan, Paddys syster. Siobhan hade aldrig varit på Ikea innan så det var extra kul att ha henne med. Behöver jag säga att hon var impad? Jag höll mig i skinnet och hade bara en kundvagn full, inte illa för att vara mig! Jag köpte en massa ljus, en söt lykta, lite juldekorationer fast de hade inget i guld. Sen blev det nya påslakan till hela familjen, vita och fina och de rullar just nu runt i tvättmaskinen så de hinner torka och hoppa på täckena tills imorrn! Och så köpte jag gardintyg till en gardin i sovrummet, hoppas det blir snyggt! Jag hade inte tillräckligt med pengar att köpa en Hemnesbyrå, annars hade jag planerat det så att sorvummet nästan skulle vara "färdigt"! Ett par söta julklappar till Sam blev det också, en tågbana, ett bakset i miniformat och lite vispar och grejjer i barnstorlek. Det kommer han gilla! Av Irene fick han en tidig julklapp, en stol!

Sen blev det en hel del i Swedish shop också, ett par flaskor glögg och julknäcke, fullkornspepparkakor som var supergoda och lite vanliga grejjer så som kexchoklad och Ahlgrens.

Sen en vecka har vi tagit bort hans middagssömn, det var inte hållbart längre. Man var tvungen att köra honom i bilen i typ en halvtimme och sen sov han i en timme ungefär. Sen somnade han inte förrän tio halv elva på kvällen. Nu när han är vaken hela dagen somnar han vid åtta och är faktiskt inte lika hyperaktiv på kvällarna heller. Och det är mycket lättare att planera dagen när man inte måste köra runt honom hur länge som helst. Dessutom har jag fått ett helt nytt liv på kvällarna, tre timmar för mig själv! Jag vet inte vad jag ska göra med all tid :D Jag har i alla fall gjort ett sött kort till Paddys brors barn som ska döpas på söndag. Han heter JT.

Ultraljud

Jag måste berätta om gårdagen!

Det var riktigt busväder, regnade åt alla håll och kanter. En helt perfekt dag för julbak alltså! Hanna och Tuuli var lite försenade så Sam fick lite lasagne till lunch först. Tur var väl det för de följande timmarna lyckades han kränga följande:

- Lussekattsdeg

- Pepparkaksdeg

- Russin

- Mer russin

- Hela skålen med russin!

Han hade jättekul med Tuulis två tjejer Niambh och Alissa, 6 och 7 år gamla. De var jättegoa med Sam också så vi behövde inte oroa oss alls! De hjälpte till lite då och då och lekte på Sams rum resten av tiden.

Efter att besökarna hade gått åt vi spagetti och köttfärsås och Sam lyckades lassa in en hel portion av det också. Jag varnade Paddy idag att inte åka iväg utan ett lass blöjor haha.

Klockan åtta var det x factor och Sam fick en flaska välling. En stund senare gick han självmant in i vårt sovrum, bäddade ner sig och somnade! Jag blev helt chockad! Jag kanske ska säga att vi nyligen tagit bort hans middagslur eftersom han sällan somnade innan 22 på kvällen. Dessutom tog det en halv evighet att få honom att somna på dagen, man var tvungen att köra bil i en halvtimme ungefär.
Ikväll stoppade jag om honom i sängen tjugo över åtta, sa godnatt och gick ut. Han drack sin flaska med välling och sen var han däckad. Hoppas trenden fortsätter.

Idag har jag varit på ultraljud. Bebisen har vänt sig och ligger med huvudet ner, precis som jag misstänkte. Han har hållt på fram och tillbaka ett par dagar men i lördags vände han sig och har stannat där sen dess. Skönt! Nu var doktorn lite orolig angående mina datum eftersom de är så olika. Mitt eget datum är den 14e december, enligt första ultraljudet i Sverige ska bebisen komma den 28e och enligt irländska ultraljudet två veckor senare skulle bebisen komma den 21a december. Enda anledningen till att oroa sig är om bebisen fortfarande inte kommit den 28e, om de ska sätta igång mig eller inte, för då har jag ju gått 42 veckor enligt mitt eget datum. Men bara 40 veckor enligt det svenska så då vore det inget konstigt.

Min egen doktor har sagt att jag ska lita mest på mitt eget datum eftersom ultraljude efter v 17 inte är lika tillförlitliga som de innan. Ett par millimeter hit eller dit kan göra skillnad i veckor.

Här har ni bebis 2 huvud i alla fall, han trycker näsan upp i livmoderväggen. Det mörka är ögonhålan och den lilla vita pricken är linsen. Coolt va?

Julbak

Irland är allt bra roligt, ena dagen är det solsken och vindstilla, hur härligt som helst, och andra dagen är det piskande regnbyar och översvämningar a la världsnyhet som gäller. Som ni säkert gissat har det öst ner här idag, till och från. Hela morgonen var det en fruktansvärd regnstorm och under eftermiddagen har det kommit och gått lite som det vill. Vi hann vara ute nån timme men det var också allt.

Igår var jag och Enya i Clonmel och jag åkte till Martins tiles och kollade läget. Det visade sig att de hade precis en sån klinkers som jag ville ha, skitbilligt. Och hörnbadkar har de också. Jag hamnade i ett litet dilemma där, det utan bubblor kostar 400 euro och det med kostar 1200 euro. Jag minns när mamma och jag hade jacuzzi i det lilla lilla huset, man använde nästan aldrig bubblorna, dels för att det lät så mycket och dels för att de blev så jäkla äckliga inuti. Så jag vek mig för praktikaliteten och bestämde mig för det utan bubblor. Det betyder att hela badrummet kommer bli mycket billigare än vad vi hade tänkt, så vi kan typ börja göra det snart! Jag började idag med att köpa en stege upp till vindsutrymmet, för det mesta som står i badrummet ska sorteras och upp på vinden. När vi fått tömt badrummet kan vi börja mura lite, det är en vägg och en mur runt badkaret som ska dit.

Jag har två idéer angående badrummet, vad tror ni om detta:

Väggarna och klinkers är vita. Mjölkvita typ, lite ojämna klinkers utan glans. Längs ytterväggen som är en snevägg från 160 kanske tänkte jag ha ett träkakel. Det ser skitcoolt ut, som träplank fast det är kakel! Finns i mörk, mellan och ljus. Hela duschväggen kommer vara vit men när man går in i duschen kommer två väggar (eller en, beroende på pris) vara täckta med turkosblå glasmosaik. Detta ser man inte om man står i själva badrummet så man kommer inte få en chock när man går in liksom. Låter det häftigt? Jag tror det kan bli rätt så fräckt faktiskt.

Sen har jag två små filmer att dela med mig av, den första är på Herr Duracell när han är ute och kör traktor. Missa ej ljudeffekterna:

Den andra är från idag när vi satte nejlikor i apelsinen. Behöver jag berätta att det inte såg så här harmoniskt ut särskilt länge haha. Och apelsinen hade mer tandpetarhål än något annat, stackarn.

Nu måste jag kila, imorrn ska vi julbaka här och jag har inte förberett någonting haha. Jag är verkligen irlandifierad, handla kan man ju göra imorrn! Får nog leta lite recept och skriva lite lista och leta upp mina pepparkaksformar för Hanna har gjort dubbel sats pepparkaksdeg! Mums säger jag!

Nya foton

Kors i taket, duracellkaninen har somnat innan klockan tio! Här står jag helt handfallen och vet inte vad jag ska göra! Undrar vad tusan man gjorde innan man hade barn, nu slipper man fundera så mycket i alla fall!

Imorgon åker jag och Jenni till ett hotell i Portlaoise och sover över. De har pool och bastu och vi får gratis middag. Störtskönt! Det blir nog sista natten borta på ett bra tag, om man inte räknar BB förstås ;) Väskorna är packade och jag ska bara handla ett par saker till, nya inneskor, ett par pyjamasar och mer amningsinlägg. Vi åker nog ner en sväng till Cork på fredag förmiddag och shoppar loss.

Igår natt drömde jag (igen) att jag fick min bebis. Jag låg på en säng i ett sjukhus fast jag var helt ensam i rummet. De hade skurit upp sidan på magen så bebisen låg och sov bredvid min höft med navelsträngen kvar och allt. Jag var fortfarande tvungen att krysta ut den fast det gick inte så bra för jag hade nästan inga värkar. Efter ett tag kom en sjuksköterska in och kollade och sa att det var lika bra vi kapade navelsträngen för här hände ju ändå inte så mycket. Sen hade jag bebisen i mina armar och krystade jättelänge för att få ut moderkakan. När den väl kom ut så var den liten som ett tefat, inte alls som min förra.

Bebisen var ganska liten, 2.5 kg kanske. Han hade långt blont hår och ett rätt så avlångt ansikte och han tittade på mig. Jag tänkte att barnet inte kunde heta Dan som vi kommit överens om, det syntes ju tydligt att han hette Simon.

Imorgon tror jag att jag och Sam ska åka in en vända till Clonmel och Martins Tiles, där säljer de badrum och kakel och klinkers till jättevettiga priser. Jag skulle vilja få ett pris på vad vårt badrum där uppe skulle kosta. Paddy avskyr att åka runt och kolla när vi inte har några pengar, och jag tycker att hans sätt (hasta runt sen när man måste ha grejjerna) är urkasst. Så jag får nog åka själv som vanligt, gillar att ha koll på läget. Åh vad skönt det hade varit att ha ett badkar och ett badrum där uppe!

Igår hade vi lite fotosession, fast det var inte helt lätt för Sam var helt speedad. Tur man inte har gett honom något läskigt vaccin på sistone för han är verkligen helt dampig för tillfället. Speciellt på kvällarna när han blir trött, då blir han både otrevlig och speedad. Ska bara göra allt destruktivt och bryr sig inte ett skit om vad vi gör...

Här är lite av resultatet i alla fall, resten lägger jag upp på Pixan nu med det samma.

Söndagsprat

Söndag igen, snart ny vecka att jobba. Bara två veckor kvar i arbetslivet för denna gången, skumt. Sen får jag koncentrera mig på att föda barn, amma, byta blöja och komma i form igen. Jag fasar för hur stor min häck kommer vara när magen försvinner, för just nu är ju magen det enda blickfånget. Men eftersom jag måste vara snygg i maj på Hannas bröllop så får jag sätta igång så fort det går.

Idag har vi varit i Thurles igen och tittat på Hanna och Filip som red final i tävlingarna där. Det har varit en tio veckor lång liga och man måste vara med på tre tävlingar för att kvala till finalen. Tyvärr var det inte så många som hade kvalat så Hannapanna hade inget direkt motstånd. I 1.10 klassen var de tre stycken och det var bara Hanna och en annan tjej som gick nolla i grunden. Hanna vann. I 1.20 klassen var Hanna den enda startande, så hon vann där med :D Fast jag är övertygad om att hon hade vunnit ändå, även om där varit 100 startande!

Svininfluensan börjar komma närmre och jag börjar tveka med mitt beslut att låta bli att vaccinera mig. De har svininfluensan på sjukhuset och Paddy säger att det verkar sprida sig som en löpeld i Clonmel också. Med tanke på att jag måste uppsöka sjukhuset rätt så snart och en annan tanke på hur många människor Paddy träffar varje kväll så kanske det är dumt att låta bli att vaccinera mig...

Denna veckan ska jag försöka ordna ett besök till Ikea med Paddys syster Siobhan. Kan inte hon får jag fixa något med Hanna veckan efter för det suger i min glöggtarm och dessutom har jag bestämt mig för att köpa en julgran. Min allra första egna julgran! Och då måste man ju ha julgranskulor.... :D

Nä, om jag skulle ta och packa den där väskan så jag har det gjort...

För er som inte sett mössbilden, kolla in coola killen i mammas hemmasydda mössa. Och så var jag tvungen att sy ett litet förkläde till honom också, hur sött som helst!

Sådär mitt i natten igen...

34 dagar kvar! Åh det känns som en hel evighet men det är skönt att se dagarna ticka ner. Jag längtar så efter innehållet och att slippa los gigantos mage!

Igår fick jag tummarna loss och sydde en ny sjal. Den blev mjuk och go och söt. Sen sydde jag ett par mössor av bara farten haha. Fast en blev för liten (för lilla bebisen), en blev för kort och en blev lagom. Ikväll hade jag tänkt fortsätta men vilda bebin somnade inte förrän efter tio så det blev inget med det.

Efter imorrn har jag bara två veckor kvar att jobba, ska både bli skönt och jobbigt, för jag vet att jag kommer vara uttråkad och det är faktiskt jäkligt skönt att gå till jobb haha. Där kan jag vara social, klä på mig normala kläder och till och med gå ut och äta lunch då och då.


Här kommer en liten film på Sams fingerfärdighet, vad gör man inte för en liten bit choklad?

Imorrn kväll ska jag upp till Hanna och vi ska börja klippa och klistra med hennes inbjudningar. Vi hade tänkt använda toalettrullar som vi målar med vattenfärg, tror ni det blir bra? ;) Nä bara skoja, de kommer bli skitsnygga, ni som blir bjudna får se!

Ibland tror jag att bebisen har vänt sig, för magen är inte lika fyrkantig som innan utan mer lång. Men just nu känns den fyrkantig igen. Jag kan inte känna efter själv när jag ligger ner för om jag lägger mig på rygg trycker bebisen på kroppspulsådern och jag blir helt svimfärdig. Om två veckor är det ultraljud och då är jag i v 38, så om den inte ligger på rätt håll då blir det nog vändningsförsök. Men den dagen den sorgen.

Angående svininfluensan hade jag inte ens funderat på att vaccinera mig om jag inte ingått i en riskgrupp, men som gravid är jag tydligen mer sannolik att bli sjuk än andra. Jag tror nog jag hade överlevt en vanlig influensa, men folk dör ju tydligen och det är jag inte så intresserad av. Jag börjar vackla i mitt resonemang, jag kanske ska vaccinera ändå?

Hoppas jag har tid att skriva mer snart, men som sagt med ett barn som inte somnar före tio på kvällen finns inte mycket tid till sånt just nu.

Snabbt

Jag får försöka skriva snabbt, har en massa myrkrypningar i benen, hur störigt som helst.

Var hos doktorn i tisdags, blodtrycket är finemang, hade gått upp 2 kg på 6 veckor så nu väger jag 82! Tillsammans med Sams typ 14 kg blir det nästan 100! Inte konstigt man stånkar haha.

När han skulle känna vart huvudet låg blev han lite konfunderad för det var inte där det skulle (fast jag hade ju sett det på ultraljud så jag visste att han hade ett huvud). Han ligger nog på tvären sa jag, det brukar han göra. Jovisst, han låg där som en korv från höger till vänster istället för rumpan upp och huvudet ner som de brukar göra vid den här tiden i graviditeten. Att barnet ligger i säte innebär vändningsförsök och om inte det funkar så blir det snitt som standard här i Clonmel. Bebisen kan fortfarande vända på sig själv och jag hoppas verkligen att han gör det, för jag är inte det minsta sugen på att snittas. Faktum är att jag ser fram emot en vanlig förlossning, som startar av sig själv och har ett helt naturligt förlopp.

Det är lite konstigt hur man resonerar egentligen, för jag har alltid tyckt att det är toppenbra med kejsarsnitt för de som behöver det, men när det gäller mig så VILL jag verkligen inte! Eller, det är klart jag vill om det är fara för barnets hälsa. Idag försökte jag göra en övning som ska få dem att vända sig, på alla fyra i sängen och huvudet ner och rumpan upp. Jag somnade nästan och sen när jag försökte röra på mig igen hade jag sjukt ont i fogen. Detta ska man göra i 15 minuter varannan timme.... Något säger mig att det inte kommer fungera i detta huset!

Ikväll sparkade bebisen så jag tänkte vara snäll och filma så ni fick se, men kolla vad som hände istället haha: Monsterattack!

Sist men inte minst så oroar jag mig för svininfluensan. Innan har man inte hört någonting alls, men nu sen de började vaccinera folk (denna veckan) har 5 dött här på Irland. Alla 5 har haft underliggande sjukdomstillstånd och det gör ju det hela lite lättare att hantera. Men kanske borde jag vaccinera mig ändå? Jag har i min enkelhet tänkt att jag ska hålla mig undan tills jag har fölat och att risken sen är mindre att bli allvarligt sjuk. Med 39 dagar kvar har det ändå känts som att det skulle kunna funka. Jag är ganska rädd för vaccinet, jag har ju inte ens tagit en alvedon under graviditeten!

Ih nu spritter det i benen, gotta go!

42 dagar och fredag

df


Igår hade vi en bakdag, jag och Sam. Det var helt horribelt väder, regn åt alla håll och kanter. För att hålla oss sysselsatta tände vi en brasa och bakade lite bröd. Brödet fick jäsa under brasan, precis lagom varmt och gosigt.

Mumsigt blev det när det blev klart så det ska vi helt klart göra om igen. Under tiden som det jäste hade vi tid att prova våra nya silikonformar i Nalle Puhform. Vi gjorde en chokladmuffinsmet och hällde i. Det blev väldans gott, men godast är ju smeten. Sam hjälpte mig både med bakning och disk, så sen var det full kaos i köket. Tvätta händerna är jätteskoj, vi går igenom minst en flaska tvål i veckan för tillfället :D Ingen risk för svinis här inte hihi.

Sen tänkte jag påminna mig själv om att han faktiskt är otroligt motoriskt framme, han kan både slå kullerbyttor (gärna och ofta och vilt i sängen, så mitt hjärta håller på att hoppa ut för han har ingen aning om vart sängen slutar) och ta på sig strumpor själv! Inte de vanliga än, de är för tajta i skaftet, men farmors stickade raggisar får han på sig utan problem! Talet går det sisådär med, det är mest goja fortfarande. Men han kan säga Mami shoe och daddy shoe i alla fall. Å visst ja, han kan hoppa jämfota också! Det är nog rätt så tidigt tror jag.

Nu är det lite fredag här, jag ska försöka haffa Paddy för en pratstund innan han fastnar i whiskeyglaset ;)

Rund som en boll

Sam har fått en liten kusin! Paddys storebror Thomas och hans fru Marie har efter mååånga års försök äntligen en riktig liten klimp, en alldeles egen bebis! Det blev en pojke på 3.5 kg med snitt, varför vet jag inte men det var inte planerat i alla fall. Jeremiah ska han heta men han ska kallas JT, öh varför vet jag inte heller. Kankse heter han Thomas i andranamn? Det blir bara bibliska ungar i år :D

I denna ugnen jäser fortfarande bullen, och det är jävlar i det bra jäst för nu börjar jag bli stor på riktigt. Nu börjar folk titta och tycka synd om mig, alternativt vara beredda på att fånga upp mig om jag skulle trilla framåt. Jag får ofta höra filosofiska utläggningar om hur fantastisk kvinnokroppen är som kan töja sig så mycket och att kvinnan kan gå upprätt med en sån jättemage. Själv har jag nästan slutat prata och grymtar mest. Grymtar när jag ska in i bilen, ut ur bilen, böja mig ner för att torka upp kiss från golvet, böja mig ner för att lyfta upp Sam, jag grymtar när jag ska ta på mig strumporna och framför allt skorna! Det grymtas när jag ska ut ur sängen och upp för trappan och det är inte så konstigt att jag sover på samma sida hela natten.. .

Jag hade egentligen tänkt ladda upp en mobilfilm till er här, men eftersom telefonen ligger där uppe får ni vänta tills imorrn. Varför får ni gissa själva!

Jag och Sam har tittat på x-factor ikväll, dagens favorit är Lucie Jones http://www.youtube.com/watch?v=2XyhwT1kSls

Snabbis bara

Moahaha jag måste få vara lite rå :D





Igår skulle Paddy lägga Sam och det slutade naturligtvis med att båda sov som små stockar. När jag kom upp vid elva låg Sam sprittandes naken mitt i sängen, blöjan och pyjamasen avslängda. Paddy låg på min sida med alla kläderna på haha. Så går det när man däckar före Sam :D Naturligtvis förevigade jag händelsen, titta på mina ljuvliga grabbar.

Själv fick jag sova med Paddys duntäcke hela natten, det måste vara någon eskimå som uppfunnit det för jag svettades som en gris. Speciellt sen när Sam kom och skulle gosa också. Nä tacka vet jag min sida av sängen med min goa kudde och mina goa tunna täcken!

Lägger in en liten film här också så ni får lite liveuppdatering av herr Duracell. Nu är det natti natti.

Over and done!

Jahopp, då har de varit här och åkt hem igen! Eller ja, de är väl på väg nu i alla fall. Vi har haft en toppenmysig helg med mycket shopping, först Limerick och sen Cork. Limerick var väl sådär, det regnade och själva centrum kändes rätt så skanky, men det var kul att se i alla fall. På väg hem stannade vi i Pallasgreen och åt på en mysig pub. Grabbarna fick fyllt på järnförrådet med en krämig Guinness och efter en whiskey till kaffet såg det ut såhär i baksätet hihi.

Igår var vi i Cork och shoppade, Penneys och Debenhams som vanligt. Hittade nya gummistövlar till lille charmören och et par jeans och en tröja också. På Penneys shoppade vi lite grejjer till Carro, det är så härligt att bara roffa åt sig allt som är snyggt utan att behöva tänka på vad det kostar!

Emily jag vet inte varför jag tänkte på dig när jag såg den här, antagligen för att vi skulle skrattat gott tillsammans. Men nu så här i efterhand ångrar jag nästan att jag inte köpte en, tänk så mysigt att krypa in i en sån på kvällskvisten! Jag hade sett allt bra rolig ut med bollen på magen också haha. Julklapp någon?

Idag tog vi oss en liten naturrunda i bilen och hamnade mitt uppe i mina berg (inte de närmsta utan där the Vee ligger) och hittade detta:

Ett jättekloster i Mellary, skithäftigt. Tyvärr var det rätt så dimmigt, annars hade utsikten varit jättefin också.

Jag har fått fyllt på mitt saltlakritsförråd och så fick jag över rätt så mycket grejjer som jag hade lämnat kvar i Sverige. Bland annat en hel kasse med bebiskläder från Manda. Det är ju dags att packa upp dem igen! 49 dagar kvar säger den dansande bebisen här bredvid, snart dags att packa BB-väskan.

Lilla valpen som vi hittade har fått ett nytt hem. Paddys arbetskamrat letade efter en hund och blev överförtjust i henne direkt. Skönt, för jag har inte riktigt tid just nu hihi. Jag är så glad att Daisy just blivit unghund och funkar någorlunda själv. Det är ett heltidsjobb att hålla isär valp och barn och se till att ingen skadar den andra, och med nästan en bebis till vill jag inte ha så mycket att göra. Söt var hon i alla fall. Vi tror det är en Jack Russelvalp, kanske blandat med något annat för hennes öron var rätt stora.

Imorrn kommer dom!

Jahopp, då var det finbesök imorrn! Och hela helgen faktiskt! Jag och Paddy har städat hela dagen och till och med Volvon fick sig en omgång. Det behövdes verkligen. Det är nog första gången vi inte hållt på med något panikprojekt dagen innan. Så skönt att kunna ta det lugnt. Imorrn ska jag till Tesco en snabb vända på morgonen, måste fylla på baren lite.

Ni har kanske sett min lilla bebis som snurrar runt här till vänster. Den säger att jag har 53 dagar kvar idag, så himla skönt att det går åt rätt håll :D Så här såg jag ut idag, solig tröja men inget smink, det är därför jag ser ut som jag inte sovit på tre veckor ungefär hihi.

Lille spjuvern ser fram emot att träffa Moffa imorrn, fast egentligen vet han nog inte om det än. Idag har han dragit upp tröjan flera gånger (på sig själv) och sagt "bebis" haha. Här bjuder han på finaste fotominerna.

Jag har nog hormongröt i hjärnan för jag kommer inte på något mer att säga. Får väl gå och lägga mig! Kram på er, vi hörs efter helgen!

Vart tog det fina höstvädret vägen?

Flera veckor hade vi härligt soligt och vindstilla höstväder, men nu har den riktiga irländska hösten kommit. Det regnar småspik och är allmänt blåsigt och otrevligt ute. Tur att Paddy och Sam hann göra lite fint i gräset på framsidan innan gästerna kommer.

Jag har varit förkyld i ett par dagar och var gång jag snyter mig eller nyser så kommer Sam och dunkar mig i ryggen, så himla sött! Och så låtsas han att han sover om man ber honom, han till och med snarkar haha. Han har verkligen humor och är en liten buskille, älskar om man smyger på pappa och skräms! Eller om vi jagar honom och skrämmer honom, skitkul! Det ploppar upp nya ord så fort att man knappt hinner med, han kan säga macka, juice och more. Han säger gris och doggie och ibland säger han aldrig också. Och läser man Maxböcker för honom så vet han vad mamman säger när hon skäller på Max som kissat på golvet. Dyyyy säger han haha fast egentligen menar han ju fy. Och när Max biter nallen i nosen säger han ajajajaj. Här har han shoppat en Halloweenpyjamas.

Jag har fortfarande inte fått Movie Maker att funka, så himla störigt. Det blir liksom inget ljud alls. Jag har googlat och testat det jag hittat. Här är i alla fall en liten film från häromdagen på grävmaskinen. Han vet att det inte är jag som kör traktor om man säger så :D

Klart slut, nu ska jag gå upp till mina grabbar.

59 dagar kvar.... tiden flyger - not

Alltid när vi väntar gäster har vi projekt på gång. Denna gången blev det klädkammaren där uppe. Jag hade gått och filat på planen rätt så länge och så helt plötsligt hade jag allt på rätt plats!

Så här såg det ut före:

Och så här härligt björnbärochmjölkrosa blev väggarna.

Här syns färgen lite bättre, och även den söta tapeten som jag använt att täcka hyllorna med.

Allting på plats, bara att börja hänga in!

Nu har alla kläderna flyttat in, så fint det blev!!!

Besöket nästa vecka är alltså min lille far och hans trogne polare hängsle-Mats. Vi har Limerick, shopping och irländsk musik på schemat.

Sam hälsar att han utvecklas i rasande fart. På en vecka har han lärt sig att slå kullerbyttor (och älskar det), kissa på toaletten (fast det är inte så kul längre) och att ta på sig byxorna själv! Det sistnämna gör att han kan dra av sig kläderna, ta av blöjan och sen dra på byxorna igen haha. Visserligen ut och in och bak och fram men det är ju inte det som är det viktiga. Mr Självständig kämpar vidare. Idag hittade han en back på ena sidan huset, promenerade iväg med den till andra sidan huset och ställde den vid grävmaskinen så han kunde klättra upp! Sen ropade han PAAAAAAPPAAAAA TAAAAKTOOOOORRRRR!!!! Så sött! Tyvärr verkar han vara lite förkyld, hoppas han är bättre imorrn. Stackars Enya är jättesjuk i körtelfeber och var till och med tvungen att spendera natten på sjukhus. Och just denna veckan är Irene i Schweiz så Enya får klara sig själv. Jag har ingen lust att åka dit och riskera något med bebis i magen, tyvärr.

63 dagar kvar

Och ja... den växer fortfarande! 32 veckor!


Min lille trotskille har fått egna kalsonger. Det är hur sött som helst och han har på sig dem i säkert två minuter innan de ryker av igen! För allra bäst i världen är ju att vara naken! Naken naken naken hela tiden! Pottan är inget kul heller för tillfället och hans lilla toasits har han aldrig gillat. Men idag hörde jag hur det skvalade i toaletten och när jag kom in så satt han där, som värsta största killen och kissade i toaletten precis som pappa! Och inte nog med det, sen hoppade han ner, stängde locket och klättrade upp igen för att spola! Åh, han är så intelligent! :D

Och mamma säger att intelligenta barn har värre trots.... vi får väl tro på det, för trotsar gör han. Eller uttrycker sin vilja kanske man ska säga. Och det får han ju. Det är till och med bra att han gör det men ibland känns det som om han bara gör saker han inte får hela tiden, och då är det inte så kul att vara mamma. När han är på gott humör och gör saker han får är han världens underbaraste unge, men när han bara hänger i ugnen, drar Daisy i svansen, försöker få ner spegeln från väggen, klättrar upp på öppna spisen, och bankar hammaren i väggen, då blir man lätt frustrerad. När jag försöker ta bort honom för att göra något annat går han till attack och bits som en vildkatt. Yay, I love trots.
Han har blivit så himla händig på sistone. Förutom att han klarar att äta gröt alldeles själv (och gör det gärna) så ska han på och knäppa och knäppa upp alla sorters knappar och spännen. Här på bilden har han hoppat i sina regnbyxor och ska knäppa dem.

Idag hjälpte han mig att spika i små små spikar i en ikeamojäng, med små små spik som han satte i de små små hålen. Sen träffade han nästan var gång med hammaren också!

Jag var på sjukhuset idag, trodde de skulle ultraljuda men det blev bara hjärtljud. Jag har alltid funderat på varför de ultraljudar hela tiden ändå så det gjorde inte så mycket. Där är ju en bebis som ser frisk ut och den rör sig som bara den. Blodtrycket var perfekt och barnmorskan snodde lite blod av mig för att kolla järnnivåer mm.

Sen måste jag visa hur sött han delar med sig av björnbären på sitt favoritställe.

Igår var jag och tittade på Hanna och Filip som hoppade i Thurles. Thurles ligger så bekvämt precis mitt emellan oss, helt perfekt. Och jag måste säga att det sög rätt rejält i ridtarmen... 63 dagar plus lite läkning, tja i maj ska vi nog vara ute på tävlingsbanorna

Dag 2

Tänkte bara berätta att det gått jättebra idag också. I och för sig var han jättetrött men han somnade på ungefär 30 minuter, efter han slitit av sig pyjamasen. Jag blev förvånad! Det känns mycket mycket enklare att göra om läggningsrutinerna nu än för 4 månader sen när jag började sluta amma, han förstår så mycket mer nu.

När jag gjort klart vällingen ikväll så hade han dragit ut en sil från skåpet, och jag sa "Kan du lägga tillbaka silen i skåpet är du snäll". Han hämtade silen och försökte få in den på översta hyllan men där var fullt. "Lägg den i mitten istället så ska du se att där finns plats" sa jag och så gjorde han det. Så det är inget fel på hans språkförståelse i alla fall!

Annars har vi inte gjort så mycket idag, promenixat runt och kollat grejjer som vanligt. Här är dagens bild, Sam hjälper mig att spruta såpvatten på alla växterna eftersom mina rosor fått löss igen.

Imorgon ska jag börja på garderoben och såga ut alla hyllplanen.

Emily jag ska på ultraljud på måndag men det känns liksom inte lika exciting denna gången. Jag vet ju vad som finns där inne och antar att allt står rätt till. Det är nästan roligare att gå till min doktor och ta blodtrycket haha. Ryggen är mycket bättre sen kiropraktorn, nu har jag bara lite molande småvärk men det står jag ut med utan problem. Det som är lite jobbigt är att jag inte kan sova på varken rygg eller högersidan för då trycker bebisen på någon artär eller ven så jag blir alldeles svimfärdig. Så det är vänstersidan som gäller. Och eftersom jag har en mage som står rakt ut och är stenhård finns det inte så mycket spelrum heller, det är vänstersidan mitt på höften - hela natten - som gäller. Jag kommer få liggsår!

Angående badkaret så finns det inga standardmått, och jag vill inte mura för att sen upptäcka att mitt badkar inte finns kvar eller nåt. Så därför vill jag ha det ståendes, väntandes innan jag börjar.

1 år

Idag för ett år sen sov vi i huset för allra första gången. Coolt. Tänk ändå vad mycket vi hunnit med, alla våra slantar har gått till att försöka göra färdigt. Vi har fått en ovanvåning som fungerar helt ok, vi har en trädgård som är platt och ogräsfri (nåja) och en jättefin uteplats. Ännu är det mycket som ska fixas och nästa på gång är vår garderob. Det är ett någorlunda litet projekt och inte så värst dyrt heller. Faktum är att jag redan köpt allt material och nu letar jag efter barnvakt! Projektet efter det kommer nog att bli staket runt trädgården så att man kan ha Sam rymmaren lös under tiden som man typ lagar mat eller så. Stora projektet är badrummet där uppe. Det hade ju inte varit så fasligt dyrt det heller om inte jag tvunget velat ha ett hörnbadkar. Och det är inte så att vi kan göra andra saker först heller, för vi måste bygga en liten "mur" runt badkaret som det ska hänga på, och innan dess kan vi inte kakla.

Idag började jag halvt ofrivilligt på ett nytt läggningsprojekt med Sam. I perioder är han fortfarande "jobbig" och vaknar när man går ut ur rummet, och sen vägrar han att somna om, det kan ta två timmar till typ. Så idag somnade han när jag också låg i sängen men vaknade när jag gått ut. Då la jag tillbaka honom i sängen och sa godnatt Sam, nu får du somna själv och jag sitter där ute och tittar på teve. Sen gick jag och satte mig i soffan. Eller jag hann ju knappt sätta mig innan han kom ut igen. Sen gjorde vi om den proceduren ca 70 gånger, en gång i minuten i en dryg timme. Det var faktiskt lite svårt att hålla sig för skratt, ett tag kom han krypande, sen kom han ålande, sen kom han med hunden och sa "vov vov" och sen kom han med kudden. Sen kom han med boken och sen hittade han en sko. Alltid med samma busiga smajl på läpparna. Tur man är jävligt envis säger jag! Jag var inte ett dugg arg utan sa bara snällt till honom att det var läggdags och la honom i sängen igen. Och till slut somnade han! Nu är klockan nästan elva, jag ska borsta tänderna och hoppa ner i sängen med honom.

68 dagar kvar

Igår regnade det precis hela dagen. Och inte lite heller. Stora feta ösregnsdroppar kombinerat med ordentliga vindar så det såg ut som snöbyar! Vår skottkärra är halvfull med vatten! Paddy eldade i öppna spisen som om nästa istid var på väg och vi hade 24 grader varmt i köket haha. Sovrummet där uppe blev 19 grader och vardagsrummet 20. Han fick för sig att han skulle värma vatten på spisen också och ställde två grytor fulla med vatten ovanpå. Vattnet blev 80 grader varmt! Inte illa! Synd att vi inte skulle äta potatis hihi. Vår gasspis är ändå väldigt snål, än så länge har vi bara bytt gasbehållare en gång och den kostar 23 euro. 46 på ett år alltså.

Såhär såg han ut igår i ösregnet, det var verkligen inte varmt.

Idag har det inte regnat, det har varit jättefint väder! Och jag och Sam åkte och hälsade på Irene och hennes höns. (fast det är gräsklipparen som är roligast). Den stora vita tuppen ska snart fara hädan och bli söndagsmiddag, Irene ska själv ha ihjäl den och plocka den. Idag provade hon tricket att såga av en vägkon och stoppa ner tuppen med huvudet först där. Sen ska man kapa huvudet och meningen med det hela är att tuppen inte kan flaxa runt. Denna tupp var dock för tjock så väl i konen kom han inte ut med huvudet, så de fick hälla ut honom igen.

Här är ett färskt kort på min kula, i v 31. 68 dagar kvar idag