Jag är sjukt tung, det känns som om jag väger 300 kg fast jag "bara" gått upp 16. När jag ska ta mig upp från golvet känns det som om mina lårben kommer att gå av. För att inte tala om fogarna i bäckenet. Jämna plågor med rörelseaktiverade toppar kan man kanske kalla dem. Framfogen gör ont mest hela tiden och bakre fogarna så fort jag rör mig. Min rygg är så trött så trött och jag vill sova på mage! Att ta upp något från golvet är prestationsmässigt lika jobbigt som att klättra upp för min mördarbacke, fast det ger inte ens någon kaloriförbränning eller frisk luft. Sam är jättemammig och vill helst bli buren hela tiden. Men inte hur som helst, han vill sitta på kulan. Tillsammans väger vi 100 kg. På natten känns det som om jag ska få liggsår på höfterna, det finns liksom ingen annan position än rakt på sidan. Ofta somnar hela benet och höften på mig och att vända sig kräver lika mycket styrka som att putta en bil för en uppförsbacke. Dessutom vaknar Sam, som numera sover tätt bakom mig. Så, nu var det nog färdigklagat.
Häromdagen var vi ute alla tre och jag och Paddy gick en runda runt huset för att hämta något och prata om staket. När vi kom tillbaka efter typ 15 sekunder hittade vi busungen här:
Han har alltså klättrat upp på lastpallen och var skitlycklig. Nåja, man ska väl göra något gott av det, så vi la lastpallen mot hans favoritställe i häcken istället, så han kan fortsätta klättra men kommer inte upp någonstans där han inte borde vara...
Vi tog lite juliga kort häromdagen haha, katten blev mer och mer äcklad för var sekund och till slut beslutade han att överge sammetskudden. Slutresultatet kommer antagligen till en brevlåda nära dig, annars kommer jag lägga upp det på pixan när jag skickat de riktiga korten!
Imorrn kommer lilla mamma så ursäkta om jag inte skriver så mycket. Eller jag kanske kommer ha jättemycket tid att skriva varje dag förresten haha. Eller visst ja, det är ju tänkt att jag ska föda barn. Jaja, jag uppdaterar er i alla fall när det händer saker, via sms, facebook eller msn.
1 comment:
Började gråta när jag läste ditt "gnäll"-avsnitt. Ja fy f*n vad apjobbigt det är! Jag lider verkligen med dig. Det är ju helt sjukt att man ska behöva ha det så jobbigt. Om det blir fler barn måste du ju skaffa sånt där fogbälte. Jag hade ju inte hälften av de plågorna som du har, din stackare, men det tåras ändå i ögonen av tanken på hur jobbigt och otympligt det var. Suck, bara hang in there, snart har du ny bebis att snusa och pussa på! Gå nu ordentligt på Ikea så proppen går!
Kram
Post a Comment