Lite nya filmer!

Det var tur jag tog bort babytickern, annars hade det väl stått att jag hade 280 dagar kvar ungefär. Det är seprimerande nog som det är, att vara så oformligt klumpig och tung. Jag kan ju inte böja mig framåt och knappt åt sidorna heller. Nä gud vad skönt det ska bli att bli av med magen!

Jag har i alla fall haft 12 supermysiga dagar med mamma, vi har myst med Sam, bakat gott bröd, lagat mat, väntat på bebis, gjort knäckebröd på öppna spisen, väntat, firat julafton, firat min födelsedag, väntat lite till, varit ute med Sam och kollat traktorn, ätit is och lekt motorsåg, väntat och matat fåglarna. Jag och mamma var på ultraljud en gång och jag och Paddy var på ultraljud och hinnsvepning i lördags. Hinnsvepningen gjorde inte alls ont, det var väl inte direkt bekvämt men det var nog inte meningen heller. För er som inte fött barn så innebär det att barnmorskan stoppar in ett eller ett par fingrar i livmoderhalsen och rotar runt lite. Om man är mogen kan detta innebära att förlossningen startar. Är man inte mogen händer ingenting. Min livmodertapp låg långt bak, var tjock och öppen ca 2 cm. När bebisen ska ut är den tunn och öppen 10 cm, som en utdragen polotröja ungefär. Normalt sett är livmodertappen stängd men det var helt normalt att vara 2 cm öppen när det var andra barnet. Barnmorskan ville boka in mig för igångsättning den 31 december eftersom jag då gått tio dagar över tiden enligt det irländska ultraljudet, men jag tyckte det var en otroligt dålig idé. De kan gott vänta till den 2e januari! Jag har dessutom ingen lust alls att bli igångsatt. Efter att ha förklarat läget för barnmorskan med alla mina olika ultraljud och datum så beslutade vi att jag skulle träffa en konsulterande obstetriker (gynekologer heter så när man är gravid) imorrn och så får han säga vad han tycker. Det är tydligen sjukhusets policy att man inte får gå över mer än tio dagar, och det har jag ju gjort den 31a enligt det irländska ultraljudet. Men inte enligt det svenska.... och bebisen har det bra, gott om vatten och moderkakan är frisk och stark. Jag själv tror att han kommer i helgen, har han inte gjort det kan de få sätta igång mig nästa vecka.

Goda nyheter, jag har fått igång mitt movie maker igen! Och såklart gjort en söt film på Sam! Och en på min mage! Det var bara en liten knapp som hade ändrats och nu har jag avinstallerat Skypetelefonen utan att det behövdes, suck! Det värsta med det var att jag höll på dölänge och klyddade och fick till slut ladda ner ett program någonstans ifrån och det kommer jag såklart inte ihåg var det var eller vad det hette. Men i alla fall, filmen är viktigare! Här är min mage:

Och här kommer Sam:

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova till ljudboken. Jag har dock sovit middag i en och en halv timme idag tillsammans med Sam (och ljudboken, missade en hel cd :D) så jag lär väl få vrida och vända på mig till ett inatt. Jag är ingen eftermiddagslursmänniska även om jag hade velat.

Här kommer filmen

God Jul

Fortfarande inga news härifrån, men vi har det mysigt ändå! Shoppingtrippen till Cork igår gick bra, jag inhandlade väl inte så hemskans mycket men mammas armar blev långa av tyngden från kassarna :D

Idag har vi varit på Farmers Market i Cahir. Jag mindes varför jag inte brukar gå dit. Det är faktiskt lite pinsamt, typ 7 stånd och alla hoppas att man ska köpa deras gåsleverpaté eller sheperd's pie. Vi fick i alla fall med oss åtta äpplen från den lokala äppleodlingen, supergott. Efter FM gick vi på barnrastarrunda vid slottet och ner mot Swiss Cottage. (Här hade jag tänkt lägga upp en film på Sam men min telefon ligger uppe i vår säng och jag kan inte hitta den och vill inte väcka Sam så det får vara så till imorrn.

På eftermiddagen gick mamma en promenad i bergen och jag och Sam åkte en runda för att se om han ville sova. Det ville han inte så vi stannade en stund hos Irene och drack kaffe. Inte somnade han på hemvägen heller vilket resulterade i att han var dödstrött hela eftermiddagen och inte alls på bra humör. Lägg till på det att han är jättemammig... I alla fall lyckades vi hålla honom vaken till halv åtta och sen dess sover han gott (med två snabba uppvak). Jag och mamma kollade Marley & Me och jag grät men inte lika mycket som när jag läste boken.

Imorrn är det julafton där himma men vi tänkte inte fira imorrn tror jag, vi kör på irländska konceptet och firar den 25e. Nu har jag bestämt att bebisen får stanna till nästa år, basta.

Ha en riktigt mysig jul allihop, tills vidare bjuder jag på en 41veckorsbild som de flesta av er redan sett på pixbox (morfar du kan blunda om du tror jag ska spricka ;))

Intet nytt på västfronten....

Idag har vi varit på ultraljud, jag och mamma. Vi fick se en härlig ansiksbild av liten i magen, han låg och gapade och stängde munnen som en liten fisk! Allt såg bra ut, det finns gott om fostervatten, han rör på sig och hjärtat slår fint. Dessutom är det fortfarande en pojke "inte det minsta blyg" sa doktor Veejay. På lördag ska jag upp på förlossningen för en undersökning och så ska de kolla vattnet igen. Så länge bebisen har gott om vatten och moderkakan inte börjar bli gammal och igenkalkad så har bebisen det bra, och han såg onekligen nöjd ut där inne måste jag säga. Att hans gamla mamma längtar ihjäl sig verkar inte bekomma honom :D

Att ha mamma här har verkligen piggat upp mitt humör. Jag får massor av hjälp med Sam fast han är jättemammig just nu. Men det är skönt ändå att ha någon att klaga för, som lyssnar och tycker synd om haha. Vi har faktiskt hunnit med massor, byggt ett litet hus till Daisy bland annat:

Och imorrn ska vi åka till Cork igen, bara jag och mamma. Lite shopping, lite fika kanske och bara ströva omkring och fördriva tiden. Idag har vi varit och simmat med Sam, åh vad lycklig han blev. Han satte sig till och med frivilligt i bilen! Här kommer två små filmer:

Nu ska jag gå och slå in lite julklappar!

Slutet närmar sig

Om jag någonsin glömmer det, så kommer här en liten uppdatering till mig själv om hur man mår i v. 40. För att undvika gnäll, hoppa över till nästa paragraf.

Jag är sjukt tung, det känns som om jag väger 300 kg fast jag "bara" gått upp 16. När jag ska ta mig upp från golvet känns det som om mina lårben kommer att gå av. För att inte tala om fogarna i bäckenet. Jämna plågor med rörelseaktiverade toppar kan man kanske kalla dem. Framfogen gör ont mest hela tiden och bakre fogarna så fort jag rör mig. Min rygg är så trött så trött och jag vill sova på mage! Att ta upp något från golvet är prestationsmässigt lika jobbigt som att klättra upp för min mördarbacke, fast det ger inte ens någon kaloriförbränning eller frisk luft. Sam är jättemammig och vill helst bli buren hela tiden. Men inte hur som helst, han vill sitta på kulan. Tillsammans väger vi 100 kg. På natten känns det som om jag ska få liggsår på höfterna, det finns liksom ingen annan position än rakt på sidan. Ofta somnar hela benet och höften på mig och att vända sig kräver lika mycket styrka som att putta en bil för en uppförsbacke. Dessutom vaknar Sam, som numera sover tätt bakom mig. Så, nu var det nog färdigklagat.

Häromdagen var vi ute alla tre och jag och Paddy gick en runda runt huset för att hämta något och prata om staket. När vi kom tillbaka efter typ 15 sekunder hittade vi busungen här:

Han har alltså klättrat upp på lastpallen och var skitlycklig. Nåja, man ska väl göra något gott av det, så vi la lastpallen mot hans favoritställe i häcken istället, så han kan fortsätta klättra men kommer inte upp någonstans där han inte borde vara...

Vi tog lite juliga kort häromdagen haha, katten blev mer och mer äcklad för var sekund och till slut beslutade han att överge sammetskudden. Slutresultatet kommer antagligen till en brevlåda nära dig, annars kommer jag lägga upp det på pixan när jag skickat de riktiga korten!

Imorrn kommer lilla mamma så ursäkta om jag inte skriver så mycket. Eller jag kanske kommer ha jättemycket tid att skriva varje dag förresten haha. Eller visst ja, det är ju tänkt att jag ska föda barn. Jaja, jag uppdaterar er i alla fall när det händer saker, via sms, facebook eller msn.

Nedräkning

Undar vad det kommer stå på min babynedräknare efter imorrn. "Kajsas baby is born" eller "Kajsas envisa unge bakas vidare på övertid".

Det verkar som att alla tror att han kommer komma nästa vecka. Jag hoppas alla har rätt! Jag är redo!

Nu kan man verkligen kalla det väntans tider. Det finns nämligen inte så mycket annat att göra när man inte kan knäppa några jackor, mammatröjorna är för korta och det inte finns någon i närheten som kan hjälpa en på med skorna! Som tur är är Sam på bra humör för det mesta och lycklig om han får rota omkring bland saker.

Jag har märkt att förvärkarna blivit lite starkare, det gör nästan lite ont fast inte riktigt. Mer en öhhh känsla. De kommer med allt från 15 minuter till 40 minuter emellan och så har det varit ett par dagar nu. Det känns väl inte direkt som om något är på g än, men jag har Irene på helspänn, hon vågar inte lämna telefonen ifrån sig en sekund haha. Och Paddy får inte köra några långturer heller. Fast på onsdag får han köra upp till Ikea om jag inte föder barn, för då kommer min lilla mamma! Hon kunde inte vänta längre och tänker nog hjälpa till att trycka ut ungen haha. Det ska bli supermysigt i alla fall att ha henne här över jul och allt! Längtar efter dig!

Idag har jag och Paddy och Sam varit en snabbis i Cork. Han behövde nya byxor, jag behövde köpa lite julklappar och Sam behövde tydligen en sån där filtbräda med Peppa Pig, med filtfigurer som man trycker på på en filtbräda. En bok med monster fick han också. När vi hittat jeans till Paddy skickade jag dem till cafeterian och jag shoppade födelsedagspresent till Paddy och julklapp till Enya. Till Paddy blev det en Rochaskjorta (pappas favvomärke) och ett Rochaskärp och Enya får ett fint armband med diamanter.

Imorrn ska jag till Clonmel och hämta två fotografier som jag ramat in och shoppa lite till. Jag har hittat ett fint halsband åt mig själv haha undrar om jag är värd det? Enya följer nog med som sällskapsdam.

Jag har en liten bild på en stor mage att visa, och en liten film på en vild knodd i magen!

Regn, sol, regn, sol, regn, sol

Eftersom Sam somnade sittandes i stolen här bredvid mig när han tittade på Trolltider så har jag en liten stund på mig att skriva blogg. Fast det finns inte så mycket nytt att berätta, vi försöker mest få tiden att gå! Men igår var vi på personalfest, alla tre! Jag, Kira och Jenni alltså. Och Enya passade Sam. Det hade gått jättebra här hemma och vi hade jättetrevligt också. Det var ett superbra band som spelade och Ica supermarket hade älskat att vara där! Jag kände mig inte direkt i form för att dansa haha. Det jag däremot la märke till var mitt eget nyvuxna synsätt på de som dansade. När jag var 20 och hipp så tyckte jag att folk som dansade fult lika gärna kunde sitta på en bänk och titta på, de hade liksom ingen rätt till dansgolvet. Nu såg jag bara hur härligt det är att människor i sina stressade liv fortfarande kan uttrycka en så enkel glädjekälla som musik! För nog är det något medfött, att skaka på rumpan och gunga i knäna när man hör något bra? Så nu kände jag i alla fall att det är helt ok om folk dansar trots att de inte kan, bara de är glada! Bra va? Tio vuxenpoäng till mig haha.

Idag har det regnat och solat om vartannat. Jag och Sam var ute en stund i solen och fyllde på fågelbordet och gick en liten promenad. Vi kom bara ner till ladan och sen började det ösregna. Medan vi väntade passade han på att bajsa så vi gick upp till huset igen.

Här ska ni få en liten inblick i hur en arg Sam ser ut, just detta utbrott för att han inte fick äta talgbollarna.

Efter vi kom in badade Sam och jag passade på att prata i telefon med pappa och sen mamma. Så här såg Sam ut när han pratade med morfar i telefon. Haha vilken blick han har, den kommer jag nog få se många gånger när jag stör i hans privata telefonsamtal!

Nu ska jag gå och värma lite gryta som jag hittade i frysen. Bra en kall latmaskdag som idag. Borde jag förresten inte hålla på med storkok och sånt hela tiden nu? Nä, jag måste frosta av frysen först....