Idag har jag haft en tuff dag, känns det som. Jag vet inte om det var jag som hade sämre tålamod än vanligt eller om Sam var ettrigare än han brukar, men han gjorde verkligen allt för att reta gallfeber på mig. Vi hade visserligen en mysig fm, vi åkte till lekplatsen i clonmel, men när vi kom hem var han som en liten piraja. Han slogs, hämtade glass 5 ggr själv i frysen och blev tokig när han inte fick den och klättrade upp på en garderob och lekte med mitt smink, som jag trodde lag säkert där, 1.90 upp från marken. Gah, jag var glad när han släckte sina vackra blå kl 20.20 ikväll. Imorgon är en bra dag för mer planering, bättre utfodring (mindre socker) och ett par uträttade ärenden. Jag ska ha en trådlös router till min lilla dator, och så här vi slut på frukt och grönt. Jag funderar på att åka och simna med dem, har packat väskan.
Nu ska jag och min omotiverat hungriga mage sova, ögonen går i kors.
2 comments:
Det slog mej precis att en fördel med att inte ha bloggat när barna växer upp är att man helt sonika kan glömma alla de där dagarna när alla var bråkiga, kräktes, hade fått löss, fästingar och allt möjligt annat otrevligt. När man nu ser på bilder är det mest fest och kalas och semester hela tiden...;) Men det låter lite bekant det du beskriver och jag kan liksom minnas känslan när jag med tårna petar upp dörren till frysen och menande blickar in på glassen - med telefonen i handen och något viktigt på gång. Det kunde ge en stunds frid så att man kunde avsluta samtalet med nya chefen eller ledsna väninnan eller vad det nu var. Puss mamma
När jag ser all goa bilder på er vill jag bara vara där och liksom vara med! Snälla, ni kan väl flytta hem till Sverige??!!
Kramar Moffpappa
Post a Comment