Ok, jag erkänner. Jag har tappat skrivförmågan. Min hjärna är alldeles blank och jag får nästan rysningar vid tanken av att blogga. Jag måste komma över en tröskel. Jag måste göra en film.
Ja det var verkligen länge sedan. För min del räcker det med vardagliga ting och en och annan bild på bröderna Bus. Jag tittar varje dag!! Film är kul men inte nödvändigt, jag vet att det är en del jobb. Nu ses vi ju snart verkligheten - supernice!! Kram Pappmoffa
Håller med pappa, det är jätte skoj att läsa om allt ni hittar på, följa dina träprojekt, se en och annan bild. Läsa om dina tankar och hur du resonerar inför saker och ting. Följa er badrumms renoveringsprojek. Jag kan förstå att man kan komma till en punkt då man har idee torka, men bara släpp ut allt du tänker på och funderar på, skriv bara för att skriva av dig, sen kommer du över trösklen.
Jag tycker ju så mycket om att läsa din blogg, du ger mig så mycket inspiration, glädje och energi, så jag skickar lite skrivpep!! kramkramkram
Åh, jag vet precis hur det känns när fantasin tryter och det känns som att bloggen suger mer energi än den ger. Jag känner så väl igen det. Men när det känns så, så ska man med all rätt lägga sin energi på andra saker som ger mer. Som att vara med sina barn till exempel, eller fördjupa sig i snickeriprojekt!
Mitt bästa råd till dig är ditt eget som du gav mig för några månader sen; Skit i alla andra och kom ihåg att du bloggar för din egen, Isaacs och Sams skull. Skriv ner det du vill lägga i minnesburken och det du tror att pojkarna kommer vilja läsa om. Våra älsklingar gör ju fantastiska små framsteg varje dag och ibland uträttar dom stordåd. Börja skrivandet i det så ska du se att krampen släpper och det andra kommer när du har hittat lusten och inspirationen igen! Känn ingen press, vi älskar dig ändå, blogg eller inte!
3 comments:
Ja det var verkligen länge sedan. För min del räcker det med vardagliga ting och en och annan bild på bröderna Bus. Jag tittar varje dag!!
Film är kul men inte nödvändigt, jag vet att det är en del jobb. Nu ses vi ju snart verkligheten - supernice!!
Kram Pappmoffa
Håller med pappa, det är jätte skoj att läsa om allt ni hittar på, följa dina träprojekt, se en och annan bild. Läsa om dina tankar och hur du resonerar inför saker och ting. Följa er badrumms renoveringsprojek.
Jag kan förstå att man kan komma till en punkt då man har idee torka, men bara släpp ut allt du tänker på och funderar på, skriv bara för att skriva av dig, sen kommer du över trösklen.
Jag tycker ju så mycket om att läsa din blogg, du ger mig så mycket inspiration, glädje och energi, så jag skickar lite skrivpep!!
kramkramkram
Åh, jag vet precis hur det känns när fantasin tryter och det känns som att bloggen suger mer energi än den ger. Jag känner så väl igen det. Men när det känns så, så ska man med all rätt lägga sin energi på andra saker som ger mer. Som att vara med sina barn till exempel, eller fördjupa sig i snickeriprojekt!
Mitt bästa råd till dig är ditt eget som du gav mig för några månader sen;
Skit i alla andra och kom ihåg att du bloggar för din egen, Isaacs och Sams skull. Skriv ner det du vill lägga i minnesburken och det du tror att pojkarna kommer vilja läsa om. Våra älsklingar gör ju fantastiska små framsteg varje dag och ibland uträttar dom stordåd. Börja skrivandet i det så ska du se att krampen släpper och det andra kommer när du har hittat lusten och inspirationen igen! Känn ingen press, vi älskar dig ändå, blogg eller inte!
Puss o kram!
Post a Comment