Fortfarande förkylda

Min amningssysselsättning är att lyssna på ipoden. Ibland är det ljudböcker, ibland musik och just nu är det Karlavagnen. Ett av mina favoritprogram är Alltinget. Det är ett par experter från Chalmers som svarar på lyssnarnas frågor. En del frågor är värdelösa men de flesta är jätteintressanta. Idag pratade de om jordens rotation och hur den kunde bevisas. Redan 1851 kunde Foucault bevisa detta genom att hänga en pendel i en lång vajer och sedan rita en cirkel på marken. Sen drar man ut pendeln till cirleln och släpper och då börjar den pendla. Sakta men säkert rör den sig, medsols eller motsols beror på var på jordklotet den befinner sig. Om pendeln finns på nordpolen tar det 24 timmar för den att snurra ett helt varv - ett dygn. Och om pendeln är bara ett par grader från ekvatorn kan det ta upp till 300 timmar för pendeln att snurra. Mitt på ekvatorn snurrar den inte alls. Jätteintressant. Här kan man läsa mer om jag förklarar snurrigt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Foucaults_pendel

Jag har börjat förbereda lite för Sverigeresan. Idag köpte jag två nya filmer på Tesco, till Sams bärbara dvd till flyget. Vi smygtittade lite. Den ena är Monsters Inc, jag tycker den verkar så skoj. Den andra var Den oändliga vandringen. I början åker barnen iväg (på läger eller nåt) och pojken tittar ut genom bakrutan och vinkar hejdå till hunden..... Sam började störtgråta, med darrande läpp och vattenfyllda ögon som rann över. T, sa han, ni vet när man säger T fast man drar in luften istället. T, vovve hejdå, T.... *drar efter andan, gråter lite* T, voff voff bye bye. Åh gissa vem som började böla då också haha. Det var nog ingen jättebra film när man är 2½ eller? Fast i slutet kommer de ju tillbaka (hundarna och katten vandrar över berget, nån som minns?) och då blir alla glada!

Jag skrev ju i ett annat inlägg om Isaac som skrattar åt min Trollmorssång, minns ni det? Jag sjunger den för Sam också, på efterfrågan varje kväll. Men sen jag råkade göra en egen version så fick Trollmor sparken. Eller två versioner funkar. Den första går så här:

När Tom Tatt har lagt de elva små tattungarna och bundit fast dem i morrhåren
då sjunger han sakta för elva små tattungarna de vackraste ord han känner
o mjau mjau mjau mjau mjau, o mjau mjau mjau mjau mjau, o mjau mjau mjau mjau mjau mjauuuu, o mjau mjau mjau mjau mjau

och den andra går såhär

När Tom Traktor har lagt de elva små traktorsarna och bundit fast dem i skoporna
då sjunger han sakta för elva små traktorsarna de vackraste ord han känner
o nön nön nön nön nön, o tut tut tut tut tut tut, o nön nön nön nön nön nöööön, o nön nön nön nön nön

Vad tror ni, blivande trubadur eller?

Som vanligt har jag knäppt lite med mobilkameran. Här är Isi i rymmartagen en tidig morgon.


Här sitter vi i flaket på en av traktorerna och Daisys mamma Sophie vill pussa Isifisi.


Här är en mätt och nöjd Isi efter ett riktigt skrovmål!


När man provar Jennis skor är det bäst att ha hjälm på :)

Nagellacksmålande väcker bebis

Stackars Isi är sjuk :( Han har fått ett virus i luftrören och är alldeles täppt. I förrgår natt gick det ganska bra att sova men han rosslade och väste lite. Igår natt kunde han inte sova alls och inte kunde han hosta upp slemmet heller. Så vid tio ringde jag hem Paddy, och tillsammans ringde vi Caredoc som är en doktor man går till med oakuta besvär på natten. De tyckte vi skulle kolla upp Isi eftersom han var så liten, så vid tolv på natten satte vi oss i bilen och åkte in till Clonmel, jag och Isi. Det kändes lite skumt för det är inget ställe som är öppet hela tiden utan man bestämmer med dem på telefon om man ska komma dit och så kommer det en doktor. Så när jag kom var det alldeles mörkt och doktorn och medhjälparen satt i sin bil. De tände och öppnade huset (en del av sjukhuset) och vi gick in i samma rum som Isi fått sin tuberkulosspruta i förra måndagen. Doktorn presenterade sig inte men han såg lite ut som Stellan Skarsgård med sin snelugg och tjocka mage. Han tittade Isi i munnen och öronen och tog tempen. Sen lyssnade han på ryggen och magen. Isi tyckte han var lite läskig och gjorde sitt bästa för att förmedla det till mig. Sen blandade Stellan två rosa piller med lite vatten i ett provrör, såna provrör som jag gjort femhundra kissprov i...

Och så fick vi ett recept och sen fick vi betala 60 euro. När vi kom hem fick Isi det rosa vattnet och sen somnade vi. Idag har jag hämtat receptet och de rosa pluttarna var steroider. Jag tror att det är svårt för så små barn att hosta själva och han ville få ner svullnaden i halsen. Känns inte helt kul att ge steroider till ett litet barn men å andra sidan måste vi sova och andas. Sen fick vi hostmedicin också. Hoppas han är bättre imorrn och att vi andra slipper få vad det nu är han har.

Här kommer en liten film på mina godisbitar, Sam 2½ och Isi 6 månader:



Här kan ni titta på Sams traktorförarskicklighet.



Och till sist, lite Isi som äter sötpotatis alldeles själv.

6-månaderskontroll

I måndags var vi på bvcbesök med Isaac. Eller det heter inte bvc här, man går till en public health nurse som är typ som en ambulerande distriktssköterska. Det är två gulliga kvinnor som är PHN i vår by, Liz och Jo. Båda var där på vårt besök i måndags och jag hade släpat med mig Paddy och Sam också. Och Isi såklart. Lillskrutten mådde prima, var otroligt proportionerlig men rätt så lång (fast lagom tjock och huvudmått till längden liksom). Han mäter numera 69 cm och väger 9.9 kg. Inte konstigt mina armar ser ut som Popeyes haha. Sam vägde 9.2 vid den åldern men var inte alls lika lång, hade fortfarande 68 i kläder på honom när han var 6 månader. Isi har börjat med 80 i bodys även om de som heter 74/80 oftast passar. När Sam var ett år var han 72 cm lång.

Efter PHNbesöket for vi vidare till Clonmel och The Clinic där vi träffade Dr Corcoran som gav Isi en tuberkulosspruta. Isi skrek så tårarna sprutade men jag tror mest det var för att jag inte fick hålla honom. Lite tutte på det så var det bra igen. Som belöning åkte vi till badhuset och plaskade runt, det var jättemysigt. Vi har hittat ett nytt ställe där de har en barnpool! Så Sam dumpade armbanden och tar sig runt som en liten delfin. Han doppar ofta och gärna huvudet under vattnet och nu senast kunde han ta upp såna där sjunkgrejer från 50 cm djup! Jätteskoj säger Sam! Isi sparkar och plaskar och tycker också det är superskoj. Han tycker det är skitkul att försöka fånga en boll som man följer efter, och när han fångat den gnager han så det gnisslar.

Åh vad trött jag blev nu, jag orkar faktiskt inte skriva mer. Här får ni i alla fall En minut med oss, från dagens promenad vid Swiss Cottage.