Min hörna

Idag har nog Daisy haft den värsta dagen i sitt liv. Och jag har fått en helt onödigt stressig kväll. Jag tyckte det var lite konstigt att hon inte kom och hälsade när jag kom hem från jobb, men tänkte inte mer på det. Hundarna går ju fritt och är allt som oftast på vår mark någonstans, antagligen vaktandes vid nån kaninhåla. Men kvällen gick och jag kallade och ingen Daisy kom. Jag klädde på barnen och körde upp och ner på vägen för att se om hon var där, men ingenting. Till saken hör att Daisy är en riktig liten räddskit och gillar inte alls att vara ute ensam i mörker. Och idag har det verkligen inte varit en mysig dag, blåsigt och kallt och regnigt. 

Oron gnagde i mig men jag badade mina små frön, busade med dem och la dem att sova. När Isaac somnat strax efter nio, alltså sex timmar efter att Daisy senast sågs, gav jag mig ut. Som en hjälpande hand hade det faktiskt slutat både blåsa och regna. Jag, Bexie och ficklampan gick ut och bort på det tredje fältet, där vi har ett hästskjul. Paddy och barnen hade nämligen varit där i eftermiddags och sågat ved och då hade Daisy varit där. Precis när jag kom ut på fältet hörde jag ett litet yep långt bort och jag sprang fort över fältet mot det hörn där jag hört ljudet. När jag kom till andra sidan dök Bexie ner med huvudet i ett kaninhål och viftade på svansen och jag hörde ett gny. När jag flyttat på Bexie såg jag nosen på Daisy som inte kunde ta sig ut. HJÄLP tänkte jag och började dra loss pinnar, ormbunkar och nässlor som växte ivägen. Över kaninhålet låg tre stora stenar så det kändes omöjligt att få ut henne på det hållet. Jag stack ner handen i hålet, som var ganska brett men inte särskilt högt. Med mina bara händer grävde jag ut lera och småstenar och försökte få Daisy att ta bak huvudet så jag skulle nå bättre. Efter ett par minuter lyckades hon kravla sig ut och skuttade totallycklig och genomsmutsig runt på fältet. 

Jag skyndade mej tillbaka till huset och stoppade henne direkt i ett varmt bad för att få bort all jorden. Sen fick hon sin middag, biff och potatis och sen gosade vi en stund. Jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Vad som kanske hade hänt om jag inte gått ut och letat redan ikväll. Åh, lilla Daisy, så glad jag är att du ligger och gosar på din yllefilt! <3