Minnen jag vill spara i en burk och ta fram då och då:
Helt underbart ljuvligt, igår när jag gick och la mig. Isaac vaknade till, gnydde och bökade runt lite tills han la sig på min arm, med näsan mot min kind. Där somnade han igen. Som i en lång kram låg vi. Hans lilla hand på min hals. Hans små varma fötter i (ja när man har fått två barn går det att vara i magen utan att vara inuti ;) min mage. Världens vackraste avslappnade lilla ansikte med tung och rytmisk andning. Så tryggt och harmoniskt. Så utan stress och problem. Så hade jag velat ligga för all framtid, men jag blev alldeles för varm haha så efter en kvart av ren njutning kröp jag loss och la mig på andra sidan sängen.
För exakt ett år sen hade jag jävligt ont. Jag stod på knä i sjukhussängen och lutade mig mot gaveln. Hade värkar varannan minut som varade i 30 sek. Jag lyssnade på Dan Browns Den förlorade symbolen och väntade på ryggbedövningen. Alldeles strax skulle en vänlig sjuksköterska visa mig lustgasen - min räddning. Om 3 timmar är det exakt ett år sedan jag träffade Isaac för första gången. Grattis i förskott lille älskling!
2 comments:
Grattis prinsen!! Tänk att ett år redan gått helt otroligt! Och vilken underbar kille det växer fram för varje dag!
Stora kramar till dig kära Isaac från mig.
Åh, tår i ögat, vilket fint inlägg! Och för att jag vet precis hur det är! Jag tänkte skriva ett likadant inlägg för några dagar sen när jag och Milis hade sovit ihop en eftermiddag! Det är bara så ljuvligt. Man vill stanna tiden och vara där för alltid.
Undra om man alltid kommer känna så; att de är ljuvligast när det sover ;).
Grattis på födelsedagen, lille Isi! Vi vill se dig i byxorna snart!
Kramar
Post a Comment