Min hörna

Ett moraliskt dilemma.
Eller vem är jag att bestämma?
eller det löser sig nog av sig själv...

Det börjar närma sig. Tiden i Sams liv då han borde lära sig att somna i sin egen säng.
Anledningarna är många:
Jag tror han skulle sova bättre om han lärde sig att somna själv, som det är nu behöver han min tutte för att somna.
Det skulle vara enklare för någon annan att lägga honom.
Jag skulle sova bättre om jag sov själv.
Nackdelarna
Han är tryggast i min armhåla med min tutte i munnen.
Han somnar oftast snabbt, utan gråt.
Jag sover tryggt när jag har honom nära.

Problemet är väl att jag inte riktigt har bestämt mig för om jag ska göra det. Och jag kan inte göra det om jag inte vill göra det helhjärtat. Hur kommer jag känna mig när min son måste sträcka ut handen genom ett galler för att känna på mig? När han sitter på andra sidan och är ledsen? Kan man kompromissa på något sätt?
Grundproblemet är väl egentligen att jag skulle vilja att han somnade själv och sov hela natten. Jag skulle vilja att någon annan kunde lägga honom. Men jag skulle också vilja fortsätta amma honom.

Sen det här med maten. Det känns som om man kan göra på två sätt. Antingen slutar jag amma och då måste han äta mat. Eller så väntar jag tills han själv vill äta och drar ner på amningen då. Hur länge kommer han amma om han får?

Det verkar som om det kan bli en del nätter på hotell med mitt nya jobb och det hade faktiskt varit skönt att kunna åka iväg en natt utan att släpa med Sam och Paddy. Visst är det trevligt att ha dem med men det går ju inte rent praktiskt.

Gårdagen i Dublin gick bra, cocktailpartyt kändes lite meningslöst men jag antar att det inte var det. Vi hälsade på personalen, åt lite mat, fick guidad tur runt hotellet och sen smög vi iväg. Hemresan blev lite panisk, Sam var rätt så ledsen och trött på att sitta i bilen men somnade till sist och sov halva vägen hem. Vi stannade i Holmestead hästsportaffär som hade halva priset, jag shoppade två täcken till Ginny.