Idag har jag och Isaac varit hos vår Public Health Nurse Liz och vägt och kollat. Jag och Paddy hade gissat här hemma på tavlan hur mycket han hade gått upp. Förra måndagen vägde han 4,1 kg och Paddy gissade att han skulle väga 4.4 kg, en rätt normal viktuppgång. Jag drog till med 4.6, man ska ju tro på sig själv. När vi kom dit sprängde han vågen med sina 4.88 kg! Vi snackar alltså 800 gram på en vecka! Jag säger bara - tur det är han och inte jag! Om någon känner sig mager kan jag sälja lite mjölk!
Den här texten har jag lånat från familjeliv och en tråd där, men den stämmer mycket väl överens med hur min lilla tvååring är här hemma.
- Man inte kan ha tv-dosorna framme för du trycker på ALLA knappar
- Man inte kan lämna en dator obevakad i 20 sekunder för du trycker på ALLA knappar
- Lämnar man datorn obevakad i 10 minuter PLOCKAR DU BORT alla knappar (jo det är sant)
- Man inte kan ha diskmaskinen öppen för du plockar ur all disk (vare sig den är ren eller smutsig)
- Du inte kan sitta i en soffa utan hänger uppochner över ryggstödet eller armstödet
- Man inte kan duscha utan att du kliver in i duschen med kläder på
- Du knuffar ALLTID ned ALLT man råkar glömma på handfatets kant (och spolar sedan vatten på det)
- Du tar ALLT från köksbänkarna som man inte skjutit intill väggen
- Om du spiller den minsta lilla blöta fläck på tröjan vrålar TA AV SIG och jag måste ta av den
- Du provar att ha saker på huvudet/runt halsen/sticka in armar/ben och om du fastnar och får hjälp loss direkt provar igen.
- Du drar i alla sladdar, tänder och släcker alla lampor 2000 gånger om dagen.
- Du provar om alla saker håller att sitta eller stå på. Du väger ca 15 kg så allt håller inte.
- Du river sönder allt som är gjort av papper i små små bitar. Inkluderat saker du gärna vill ha tillbaka sedan, så som leksakskataloger och affischer på väggen.
- Du provar att stoppa in ALLT som har lämpligt format i mellanrummet som blir då barnspärren inte helt lyckas hålla skåpdörren tätt på tv-bänken. Saknar vi något tittar vi alltid där först.
Haha jag skrattar alltid gott när jag läser den. Det är ingen rast och ro här hemma. Och stackarn sover mer än nånsin, ja inte på kvällen förstås men han är uppe runt 7 var morgon, däckar (med hjälp av en biltur) vid ett och sover i två timmar och sen är det full rulle till tio på kvällen. Försöker man tidigare hoppar han runt/bökar runt i sängen till tio.
Igår kväll och kvällen före det har jag märkt av lite kvällskolik på Isaac. Det beror inte på för lite mat för han vill inte ha mer eller så gör det ont i magen när han suger. I alla fall är han halvt otröstlig och det enda som hjälpte igår var att gå runt med honom på armen och gunga kraftigt. Han vill inte ligga på mage som storebror gjorde utan på rygg. Denna gången vet jag att det är normalt och jättevanligt att bebisar har det såhär ett tag och att det går över efter ett par veckor, så det känns inte lika hopplöst som med Sam. Man vill ju att de ska vara glada.
Jag ska försöka ta ett kort på dem idag, Sam håller gärna bebisen (som han för övrigt envisas med att kalla Emilia haha, han tror nog att alla bebisar heter Emilia.) och är jätteduktig, pussar och sjunger Chim chim cheroo (mary poppins) och E-I-E-I-O (old mc donald had a farm) för honom. Han klappar på sitt knä och säger "Kom beis Milia! Kom!"
Jag har gråtit en skvätt. För att det redan är två veckor sedan jag födde barn. För att jag har tvättat nattlinnet med fosterfett och blod på och för att Isaac inte längre luktar svettigt fostervatten. För att han redan är två veckor och tiden bara flyger iväg och nu har till och med navelsträngen trillat av och vi sitter inte ihop längre och kommer aldrig mer att göra. Det är faktiskt lite jobbigt. Tur vi ammar och tur att han vägrar både napp och nappflaska, annars hade jag känt mig helt överflödig.
Nu ska jag städa lite här på kontoret innan mina besar vaknar. Här kommer en liten bild på magen - inte så svullen längre. Undrar om det ska få bo fler bebisar där inne....
5 comments:
Ja, visst är det lite sorgligt! Fast akta dig så att du inte blir lille-libesillen... Det finns ju mycket som är bra med att ni inte sitter ihop längre också. Som typ att det hade sett konstigt ut när han var i 20-års åldern. Tänk på mej som inte ens har fått pussa honom ännu!!! Längtar mycket till mars!
åååå gummsi gumms!! man får lov att gråta lite...jag är ju själv inne i en sådan period, inte att gråta men att tänka shit vad tiden går fort...ett tu tre sitter vi där på terassen i Italien som gamla kärringar o dricker röd vin o röker, (bara för att vi kan o är gamla) o tittar ut över vinfälten!! (kommer du ihåg drömmen?) jag vill också ibland att tiden ska gå lite saktare, det bästa knepet är att försöka att njuta så mkt som det bara går, att göra sådant som man mår bra av o mindre av sådant som är måsten. Just nu njuter jag som förstålligt av min nyfunna kärlek!! o jag älskar att göra det!! thithi men jag läängtar som bara den efter dig men snart kommer jag o det är det bästa!!! puss o kram
hihi ja dricka rödvin och röka cigarr ska vi göra och spela kort och gråta och skratta över minnen! kram
ja vi får ju se om jag gifter mig till en gård i Italien eller om jag köper en med min svenska man;-) Men nån gång i framtiden ska vi sitta där i Italien och dricka vin!
Ja tiden springer ju alltid iväg, men tänk Kajsa, du får va med dina söta söner hela tiden, härligt tycker jag! Du kan njuta av varenda sekund (mer eller mindre;-).
Just nu njuter jag faktiskt av att jobba, det är sååå kul med mitt nya jobb!!!
pussåkram på er
beckie
med din svenska man? är det något du glömt berätta rebsi? dubbelrum för dig på hannas bröllop?
Post a Comment