Inte bara Irene som har ihjäl flygfän.

Idag fick jag paket från Sverige! Vår postman är så söt, han kör upp till dörren var gång och lämnar paketet. Så himla bra! Det var min söta mamma som hade skickat lite växter till min trädgård och jag har redan planterat allihop! Tre fina jordgubbsplantor fick plats i min odlingslåda och jag hoppas de förökar sig fort, mums! En salvia fick en egen kruka men den (salvian) såg lite hängig ut ikväll, kanske gillar den inte den irländska luften? En timjan och en dragon fick dela en lång kruka och lavendeln bor i min rosrabatt. Den sista växten fick jag ha hjälp av Irene att identifiera:


- Oh this is a thingythingy, säger Irene.
- I don't know the name of it, do you? säger jag.
- Hm.... it's a.... Maggikraut, säger Irene. But there is another name for it too... let me think.
- Ehh.... ok säger jag och tänker maggikraut, maggikraut... nä inga klockor ringer.

Jag hivade upp telefonen och skrev in Maggikraut in swedish i googles sökmotor och fick fram svaret. Libbsticka!

- Libbsticka, säger jag och tänker på när mamma skulle köpa dill i USA (och fick förklara jättelänge för tanterna vad hon ville ha, innan hon nästan gav upp och sa det på svenska och amerikanarna sa OH you mean DILL!!!!).
- Ja Liebsticke, säger Irene glatt!


Haha. Fast jag visste faktiskt inte vad det var för nåt. Och inte vad man har den till heller men Irene förklarade att man kan ha den i grytor och sånt. Och nu undrar ni säkert om jag tog reda på vad den hette på engelska, och det gjorde jag såklart. Lovage. Fint va?


Sen i eftermiddag var jag ute och red hos Irene, och efteråt hände något jättehemskt. Irene var uppe i huset med Isaac som sov snällt och jag hade tagit av alla sadlar och träns och skulle släppa ut Ginny i hagen. Eftersom de andra pållarna var ute hade hon rätt så bråttom och sprang från boxen och ut. Tyvärr var där en höna ivägen... Som blev ihjältrampad. Det var jättehemskt, hon typ sprack och hennes inälvor kom ut och hon flaxade runt på golvet och dog. :( Jag kände mej jätteskyldig men de brukar liksom aldrig vara ivägen. Så nu har jag bestämt att jag ska hitta svenska befruktade ägg till henne som plåster på såren.


Det känns som om det är mycket död på sistone (en av Irlands mest kända radio- och tevefigurer hittades död i sin lägenhet idag) och jag måste erkänna att sen jag fick barn så tänker jag rätt så mycket på döden. Jag är absolut inte rädd för själva döden, men jag är otroligt rädd för att dö nu. Med två små barn som behöver mig, och jag vill verkligen vara en del av deras liv. Och jag är så rädd att nånting ska hända med mina barn eller Paddy också. Men jag antar att det är en naturlig del av livet. Vi håller lite extra hårt i barnen och tar det lugnt på vägarna. När jag är 94, då ska jag pusta ut. Då kan jag känna att jag är färdig och att det är ok att vandra vidare.



Här ska ni få se mitt blommande äppelträd!

Sam hittade en skalbagge i duschen idag, den var mycket poppis.

23:15 irländsk tid, dags för den dära sängen igen med min underbara gosmosiga bebis.