Traktorgalning

Jag har haft en rätt så ansträngande helg, Paddys bror har varit här med häcksaxen (typ en stor trädkvarn som de kör med längs häckarna, flisar allt i sin väg) och Paddy har hjälpt till (dragit upp träd) med grävmaskinen. Det betyder ju att jag har varit med barnen typ hela helgen. Det är sjukt ansträngande, speciellt som Paddy är borta på kvällarna också. Så jag såg verkligen fram emot min och Kiras promenad igår, jag hade sett ut en trevlig sträcka och vi parkerade bilarna på två olika ställen så vi kunde gå från A till B. Mitt uppe på berget när vi svettades så det rann så ringde Paddy. Isaac var väldigt ledsen sa han (och hörde jag) och dessutom ville han iväg med Mike och kolla på en bil (jag har sagt till Paddy sen i torsdags att jag ska gå med Kira) så om jag kunde skynda mig. Ja Paddy, jag skyndar mig... Sen följde 25 samtal till, gråtande barn och en Paddy som uppmanar mig att skynda på. Jättelätt när man går i halvmeterdjup ljung/stenig mark. Där förstördes den promenaden. Fast det var skönt ändå, och Isaac slutade skrika så fort jag kom hem. Nästa gång ska vi prova ha med honom i Manducan, han sitter rätt så bra på ryggen. För det är så skönt med motion, jag behöver verkligen det för att må bra och kunna ladda dom dära batterierna. Helt underbart väder var det i alla fall, solen sken så att det torkade vintergräset lyste som guld och det var HELT vindstilla. Det kändes jättekonstigt, som om vi var i en studio typ.

Såhär trött blir man om man är två år och tre månader och sitter i en skumpig grävmaskin med sin pappa. Idag har jag köpt ett par presenter till Sam. När han var liten lekte han en pyttestund med allt men har aldrig haft några preferenser. Aldrig haft någon snuttefilt, favvogosedjur eller något annat. Han har aldrig heller kunnat leka med saker speciellt länge. Tills nu för ett par månader sen. Och trots att jag har försökt vara så jämställd jag kunnat och erbjudit genusneutrala leksaker, likaväl som tjejiga leksaker och killiga leksaker så har han nu fått favoritleksaker. Maskiner... Grävmaskiner, traktorer med släp, lastbilar och truckar. De kan hålla honom sysselsatt nästan hur länge som helst (i Sam-mått mätt :D) och han studerar dem verkligen. Så idag har jag köpt tre nya till honom. Inget dyrt eftersom hans humör gör att de åker i golvet med jämna mellanrum, men de var fina ändå. Jag kan visa vad han fått idag. Eller han har inte fått mer än en av grejjerna för de andra ska fiffiga mamman spara till en jobbig situation när Sam behöver underhållas!

I söndags körde jag upp till Hanna med båda barnen. Det var ungefär lika jobbigt som att åka till Sverige :D Sam är precis överallt och jag blir helt sönderstressad. Jag tror jag kommer stanna hemma tills de är åtta, minst. Här har jag det bra, under korkeken och luktar på mina blommor! Men det var trevligt att träffa Hanna såklart, fast vi hann inte prata speciellt mycket. På vägen hem såg jag den här farkosten på motorvägen. Det är en irländsk zigenare som med sin otroligt inspända lilla häst travar jättefort och jättelångt...

Isaac och Sam har börjat kommunicera. Det är störthäftigt och fascinerande att se hur de tittar varandra djupt i ögonen. Två par ögon som vi har skapat, som växt från en liten zygot till ett foster inuti mej. Helt sjukt egentligen. Sam dansar med honom, det är så sött. Dans, säger han och håller Isaac i händerna och dansar på tvååringars vis. Och när Isaac säger gaaaaaaaaih så härmar Sam honom! Ett par nya ord har poppat upp hos Sam, häromdagen sa han sheep för första gången (innan har de hetat bääää) och idag sa han "mamma köra" om lastbilen. Han säger oftare och oftare två ord i taget, Isaac bada eller pappa traktor. Det är skönt att det går framåt, man ska ju alltid oroa sej för nånting! :)

Nu är det minsann dags för bingen. Lite Karlavagnen i öronen och svettiga bebisfötter i magen. För det blir nog ingen sovmorgon imorrn heller!