Morgonstund har guld i mund *gäsp*

Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva ett inlägg klockan nio på morgonen. Normalt sett är det full fart vid den här tiden men inte idag. Sam mår inte alls bra, en jättekindtand håller på att spricka upp och hans lilla kropp tror att det är ett stort ailienföremål och har slagit på stora infektionslarmet. Så han har haft feber sen igår natt ungefär, det var lite bättre under dagen men kl 17 var han så trött att vi inte kunde hålla honom vaken. Han somnade och sov till halv sju ungefär, sen var han uppe till 22. Nu är klockan 9 och han sover fortfarande. Det låter inte som om han har feber nu, han fick lite alvedon igår kväll och lite till klockan fem i morse. Han kräktes inatt så nu tvättar jag bäddmadrassöverdrag, täcken, kuddar och sängkläder. Det behövdes ändå.

Isaac däremot tyckte att morgonstund har guld i mund och klockan 6 slog han upp sina vackra blå. Nu har han somnat för en liten middagslur. Mysigt för honom *avis*. Jag kokar kaffe och ser fram emot ikväll.... (för då ska jag gå och lägga mig tidigt).

Jag har jobbat denna veckan! Efter 6 månaders ledighet är jag tillbaka på kontoret och det är faktiskt jätteskoj. Jag storsatsar på de svenska kunderna och är verkligen peppad. Det är inte helt lätt att hinna med något på 2 timmar men vi ska försöka utöka snart. Och utökning blir det nog på fler håll, vi har bestämt oss för att en au pair vore händigt! Tänk vad skönt att få lite hjälp! Nu består våra liv till 98% av att ta hand om barn, och det är ju skoj på sitt sätt men det finns så mycket annat vi vill göra! Jag skulle kunna jobba lite mer, få hjälp på morgnarna så vi kan åka iväg till ställen när Paddy sover, vi skulle ha lite mer tid att fixa till huset... Och kanske rida, gå i bergen och städa huset och laga mat. Ja det låter som om jag tror att dygnet har 56 timmar men om man jämför med nu - 12 vakna timmar för Sams del är lika med 11 timmar som man måste vara med honom. Ibland leker han själv men för det mesta springer jag och kollar varannan minut vad han gör.

Veckan började sådär bra också, Sam åkte ner för halva trappan. Jag och Isaac gick in i sovrummet för att hämta honom men han ville inte komma utan ville ligga och sparka på Paddy. Så jag la Isaac på sängen och lyfte ner Sam från sängen och sen vände jag mig om och tog Isaac. När jag kom ut i hallen hade Sam redan hunnit ner på första trappsteget och stod och svängde med benet och lekte. Bong sa det så for han ner med huvudet före, ända ner till svängen där han fastnade med benet mellan två spjälor i räcket. Shit vad rädd jag blev. Och Paddy också, han for upp ur sängen som ett skott. Usch jag hade hjärtklappning i säkert en timme efteråt. Och jag som alltid är så noga att stänga grinden och gå före honom ner i trappan så han trillar på mig i så fall...

Isaac lär sig mycket nu, han har äntligen fått in foten i munnen och så pratar han som bara den. Han är väldigt med och älskar att titta på storebror. När Sam skrattar blir Isaac helt lycklig och det smälter hela mitt mammahjärta att se två små varelser som jag (vi) gjort ha så mysigt ihop. Jag tvivlar inte på att de kommer ha sina fajter också, men just nu tänker jag bara njuta av det här. Sam har blivit mycket mysigare också, han pratar så mycket mer och jag har börjat tycka det är riktigt kul igen. Senaste nyheten för Sam är att han börjat rita lite. Innan har det mest varit fascinerande att ta av korkarna och försöka trycka in spetsen, alternativt rita på händerna. Han är jätteduktig med att gå på toaletten här hemma och så länge han är naken händer det i princip inga olyckor. Jag har börjat så smått att ha kalsonger och byxor på honom när han är ute, igår resulterade det i två par blöta på ungefär en halvtimme. Men det kommer väl det också!

Åh vilken mysig morgonstund med kaffe och allt! Här kommer Isaac som pratar:

Mamma, tack för den underbara overallen! Den är hur söt som helst och jag blir nästan ledsen när jag tänker på att plysch inte går att spara för all framtid!

(jag vet att den sitter på fel unge, Isaac har också provat den och den är lite stor men det funkar, och definitivt funkar det till hösten!)

Nu har Isifisi vaknat och ligger och tuggar på sjalen, jag ska gå och bita lite i hans fluffiga haka!