Min hörna

Ikväll hade jag tänkt fixa lite i skåpen där nere men det blev inte riktigt som jag ville. En knapp timme efter läggdags vaknade Isaac och ville ha lite mjölk. Fair enough tänkte jag, och ställde mina kokade ägg i kallt vatten. Gick upp och matade medan jag kämpade tappert för att inte däcka, det är tämligen lätt hänt sådär på kvällskvisten. Jag lyckades, och gick ner för att äta mina ägg och två knäckemackor, och hann precis få i mig allt innan Isaac vaknade igen.

Klockan 17.30 åt vi middag, Isaac krängde som vanligt. Kl 19 fick de välling i soffan och Isaac drack ungefär 2 dl. Sen ammade han på båda brösten, vilket iofs inte ger någon större mättnad då de nästan är tomma. Så min slutsats var att han var mätt men snuttig. Perfekt tillfälle att sluta amma tänkte jag, eller i alla fall försöka få honom att somna om utan tutte.

Sagt och gjort, jag berättade för Kalvin att mjölken var slut, han hade ju precis druckit upp den. Isaac blev ledsen. Och ledsnare. Jag försökte hålla om honom men han puttade ilsket bort min hand och tjöt ännu lite högre. Jag försökte sjunga men då höll han för min mun och tjöt ännu lite högre.

Efter en kvart ungefär drog han en djup suck och la sig ner bredvid mig. Jag låg alldeles blickstilla för att inte störa. Jag lyssnade på tystnaden och njöt, i ungefär två minuter innan han började igen, denna gång lite mer intensivt. I mörkret kände jag stora krokodiltrådar rinna längs hans kinder. Flera gånger kallade han på Sam och pappa och pekade på dörren och hulkade. Jag kände mej fortfarande stark, han var ju inte hungrig.

Mistlurstjuten höll på längre denna gången men efter ett tag la han sig ner mitt i sängen och somnade. Jag låg kvar och lyssnade på andningen som blev tyngre och tyngre och efter åtta minuters stillhet smög jag mig ur sängen. Jag hann ända bort till dörren innan Isaac vaknade med ett illtjut. Jag kastade mej tillbaka i sängen. Denna gången tog det mindre än tio minuter innan han la sig till ro - ovanpå mej!! Där låg han och mös men det blev inte långvarigt för nu vaknade Sam, antagligen av allt skrikande. Jag la av Isaac lite försiktigt men han började gråta direkt. När jag stoppat om Sam kröp jag ner hos Isaac och gav honom en tutte. På mindre än tre minuter sov han som en stock. Vi väntar nog ett tag till tror jag...