Somnbehov

Jag tankte faktiskt skriva igar, men bebisen behovde nog lite extra vila.... sa jag somnade typ innan Sam haha. Och vaknade vid 23.45 som vanligt och at lite mat. Nu sitter jag pa jobbet sa jag ska val jobba lite. Forsoker skriva ikvall om paddy lagger sam.

Trots allt

Jag skriver ju inte enbart blogg för att tillgodose era behov, utan även för mig själv (för det är så sjukt tråkigt att skriva dagbok) så att jag ska komma ihåg hur det var och är. Planen är väl att någon gång skriva ut allt och sätta in i en pärm och läsa och skratta. Därför ska jag berätta om vår småtuffa dag i trotsens tecken. För er som inte har barn, se det inte som avskräckande propaganda, på något sätt är det verkligen värt det! Varenda minut förutom trotsen faktiskt!




Sam har kommit på att vi är jättetråkiga på morgonen, när han vill gå upp men inte vi. Han försöker alla möjliga tricks för att få upp oss, allt från pussar på munnen till att dra av täckena. Men de senaste dagarna har han kommit på att han kan katapulta med huvudet rakt på oss och det verkar inte bekomma honom alls. Han dunkar med huvudet i ryggen, huvudet, armen, magen ja överallt på oss. Här är ett exempel från idag när han skulle sova middag. Vi ligger i sängen och jag har informerat honom om att det är sovdags.


Hur ska man lösa detta? Första tanken är ju att vara pedagogisk. "Nej Sam jag vill inte att du gör sådär, det gör ont på mej." När detta inte har någon som helst verkan försöker jag pedagogik med fysisk hjälp och lyfter bort honom och säger "Nej jag vill att du slutar, det är väldigt obehagligt och gör ont, mamma blir ledsen när du gör så."


Han gungar fram och tillbaka ett par gånger och ler innan han kastar sig huvudstupa rakt på mig igen. Nu är mamma lite arg och låter ungefär såhär "MEN HÖR DU INTE, DU FÅR INTE GÖRA SÅ!!!! DET GÖR JÄTTEONT, SLUTA NU!!!!!"


Det syns på honom att han funderar på saken. I säkert tio sekunder. Innan han slänger sig huvudstupa framåt igen och knockar min axel. Nu är det inte vilda bebin utan vilda mamman som ryter "MEN SLUTA NU JAG BLIR JU ALLDELES TOKIG!!!!!!!" så pass högt att jag får ont i halsen resten av dagen.


Äntligen

1. blev han så rädd att han började gråta.

2. förstod han att jag menade allvar och ville försöka

• fjäska genom att gråta.
• säga förlåt genom att gråta.

Som ni förstår är det lite smått jobbigt ibland att ha en trotsig 20-månaders hemma. Det hjälpte dock lite när mamma sa att "För intelligenta barn kommer trotset tidigare" (Vet inte om det var så sant, men det kändes bra). Och sen kom hon med idén att jag skulle lämna rummet och låta honom vara själv där inne.


För mig som gillar att ha en helplan funkar det inte riktigt. När ska jag gå tillbaka in och "rädda" honom? När han stått vid dörren och gråtit i fem minuter? Tio? En halvtimme? Om jag går ut och stänger dörren betyder det att jag inte kan komma in igen förrän han gått och lagt sig, och det känns inte som ett alternativ. Fast visst hade det varit skönt.


Bexie har nog tyckt att hennes korg varit för stor? :D Daisy hittade jag i tvättkorgen...

Vem behöver syskonvagn?

Jag måste skälla lite på mig själv, gud vad dålig jag varit på att skriva denna veckan! Men bebisen måste sno all min energi för jag är helt slut på kvällarna! Vilket betyder att jag däckar med Sam. Och det i sin tur betyder att jag inte har någon egentid.

Idag har jag till och med något att berätta! Jag har betsat trappan! Det var ingen lätt match måste jag säga, tungt som bara den. Tungt för att man måste gnida ut betsen så det inte blir fula ränder. Men det blev jättesnyggt och snart (någon dag de närmsta veckorna) ska vi lacka den. Jag har köpt ett halvmatt båtlack som jag tror kommer bli jättesnyggt.

Tänkte bara berätta att det går "jättebra" med läggningen för det mesta! Vi äter välling i soffan vid 20 tiden, sen in i sängen vid 21, sjunger lite sånger och sen somnar han. Det är helt beckmörkt i rummet så han kan liksom inte hoppa runt och hitta på en massa skoj. Sen sover han oftast till 7-8 på morgonen, och då går vi upp och äter frulle. Han vaknar till ett par gånger, nu senaste veckan har det varit runt 23 och sen kanske någon gång på natten och vill gosa, men somnar snabbt igen. Det är så himla skönt att det funkar så bra och så himla mysigt när han kommer på natten och gosar.

Här måste jag bara visa, dels hans senaste pyjamas (han valde själv!) och dels outfiten han fick på sig alldeles själv! Tydligen skulle han ut och spatsera innan vi ens hunnit äta frukost! Ursäkta kvalitén, det är mobilen och jag hann inte ta med den andra.

Idag var vi ute en sväng hos Irene och tittade på hennes höns, åt en muffin och sprang runt huset med en kopp kaffe. Ni får gissa själva varför :D Vi kunde dock tagit med kaffet ner till den här mackapären, för då satt han stilla hur länge som helst!

Jag har funderat på det här med syskonvagn och kommit fram till att jag nog inte behöver någon hihi.

Nu sover han!

08:35 i morse: Sam får en sked vitaminer som tydligen är så goda att han vill ha mer. När hans elaka mamma säger nej får han ett utbrott som varar till 09:03.

09:17 Sam borstar tänderna. Vill hellre ha mammas tandborste men elaka mamman säger att han får vänta. När Sam ljudligt förklarar att han tycker det är tråkigt att vänta säger elaka mamman att då får han den inte alls. Utbrott till 09:24.

Sen gick hela dagen rätt så smidigt, vi plockade en MASSA björnbär och lekte med traktorer och bilar. Vid kvällningen hjälpte han mig att hämta in ved i skottkärran och fick åka både in och ut. När skottkärrefärden är över vill han åka mer. Det får han inte och får ett utbrott som varar i ca 18 minuter.

Elaka mamman har faktiskt tagit en massa foton idag, det var så längesen kameran fick följa med ut! Vi har haft en underbar höstdag och det är så härligt när man kan vara ute precis hela dagen.

Lilla Daisy Mae:

Och hennes vilda polare Bexie Flex:

Liten Sam har trillat och landade med handen i en tistel:

Fler bilder finns på pixan!

Trött och sliten

Igår köpte jag en ny telefon. En Skypetelefon. Jättepraktiskt tänkte jag, då kan jag ju ringa folk utan att sitta vid datorn. Men tji fick jag för den gick inte att installera. Ahhhhh som jag har slitit mitt hår idag. Jag har läst och googlat och googlat lite mer och nu precis fick jag äntligen kontakt mellan telefonen och datorn. Men jag har fortfarande inget ljud i den. Allt fungerar som det ska om jag drar ut det jacket, med högtalare och så, men när jag har den inkopplad har jag inget ljud alls i telefonen.... Googlesökningarna fortsätter imorrn.

Igår hade vi en sån där sen dag igen, Sam somnade inte förrän nästan halv elva. Det kan ha berott på att vi sov middag lite länge hihi. Han somnade i bilen men vaknade efter en knapp halvtimme och var jättegrinig. Så jag la mig ner på hans säng med honom och så somnade vi gott igen. I en och en halv timme! Ja det behövde vi nog, men det är synd att kvällarna inte är lite längre. Det hade varit skönt att hinna med både hushållsarbete och bloggarbete!

Idag har jag i alla fall haft Enya och hennes nya pojkvän Michael här. Sam älskar Michael. Michael har en "boy racer car" som låter som om avgassystemet har trillat av. Fast det har det inte, för där sitter ett avgasrör som är så stort att Sam fick in hela armen haha. Tur den var kall. Kall var inte rutan i öppna spisen igår, fick han erfara. Annars är han toppenduktig med både öppna spisen och ugnen och andra saker. Hot hot hot säger han när det ryker ur kaffekoppen.

Jag passade på att storstäda huset när Enya var här idag, det var sååå skitigt. Och sen fick Paddy nåt ryck och började måla i trappan, både taket och lite väggar. Jättesnyggt! Hoppas motivationen hålls uppe så han målar färdigt imorrn! Sen får jag börja fundera på lila elefanter tror jag!

Här är Sam ute hos Irene och hjälper henne jämna till marken lite:

Och här visar han upp sina hurlingkunskaper. Notera gärna klädskillnaden på mitt barn och grannens barn. Det var ca 14 grader och höstkallt.

Gah nu är klockan sådär nästan tolv igen, jag har tandkräm i munnen sen tio minuter tillbaka och hundarna är ute och vill in. Katten vill också in men han har innegångsförbud på natten efter otaliga "olyckshändelser" eller "revirmarkeringar" vet inte vilket. Kan ju hända att han ALLTID blir bajsnödig klockan fyra på natten, men tough shit, då får man sova ute.

Så imorrn - mer måla och lite skyperesearch. Och kanske något vettigt också, typ tvätta 70 maskiner tvätt eller stryka ett par ton tvättad tvätt.

Jag vill även passa på att säga att de flesta bilderna jag lägger upp här, speciellt vardagliga händelsebilder, oftast är tagna med min mobilkamera. Så ni inte tror att jag lyckats sabba min systemkamera....

Lite mer Juul

Rebbsi nu blev jag jättenyfiken, berätta om Kingcykeln! Det blev jättefint när du målade, kan tänka mig att strukturtapet är drygt!



Här sitter jag i v 27 av min andra graviditet. Jag har precis läst på om dyktekniken som förlossningsteknik. Det går ut på att man i alla värkar ska slappna av som en dö sill och bara flyta med. Ingen profylax, ingen spänning, ingen stress. Kanske värt att testa? Får väl se när vi kommer så långt! Nu är det bara 13 veckor kvar typ!





Jag ska fortsätta berätta om Juul innan jag måste gå och lägga mig igen. Imorgon har jag nämligen en lång dag. Jag och Hanna ska åka till Ikea igen. Ingen storshopping denna gången men ett par viktiga grejjer ska få följa med hem!

Förutom det här i början av boken med att alla barn vill samarbeta och gör det efter bästa förmåga, och att barn kan må dåligt trots att de uppför sig bra bara för att de samarbetar så blev jag imponerad av slutet av boken. Så pass impad att jag memorerade vilken sida det stod på! Här tänkte jag att vi har den allra största skillnaden på Sverige och Irland. Landet lagom och landet överdrivet.

"Om man inte haft en tradition med föhandling och dialog under barnets fyra-fem första år, ställs föräldrarna inför olika former av påtryckningar eller charmoffensiver som i slutändan är olycklig för bägge parters självrespekt. När så sker, är det en signal till föräldrarna att de har haft för bråttom att träda in som beslutsfattare.
Lösningen är inte att göra det motsatta och bara ge efter när barnens offensiv blir tillräckligt massiv, utan att börja träna seriösa förhandlingar. Här är det viktigt att vara uppmärksam på att barns deltagande i förhandlingsprocessen oftare än sundare än föräldrarnas, även om de kanske inte har lika många ord och är lika förnuftiga. Schematiskt kan det hela framställas på tvä sätt. Den första versionen är enkel:

Behov/lust - tillfredställelse - lugn och ro/balans

Barnet ger uttryck åt sin önskan, får den uppfylld och det blir lugnt. Förloppet är detsamma, antingen det rör sig om hunger, tröst, en biobiljett, en godnattsaga eller en ny cykel.
Den andra versionen är inte så enkel och många föräldrar anser den tyvärr fortfarande vara ett uttryck för brist på uppfostran, bristande lojalitet eller omogenhet.

Behov/lust - kam/diskussion/dialog - nederlag/sorg - lugn och ro/balans

Barnet uttrycker sin önskan och möter motstånd hos föräldrarna, vilket leder till att det kämpar för att få sin önskan uppfylld. När det inte lyckas "sörjer" barnet (gråter, stampar i golvet, slår i dörren eller blir sur och inåtvänd). Efter två minuter, två timmar eller två dagar har barnet bearbetat sitt nederlag och är återigen i balans."


Förlåt för det långa citatet men jag tycker hela är så himla viktigt! Och det var JÄTTESKÖNT att läsa detta när vi hade alla de där jobbiga utbrotten (som faktiskt har minskat lite, peppar peppar) som kunde vara hur länge som helst. Det Juul beskriver låter så naturligt och enkelt när man läser det men det är verkligen inte lika lätt när man står där. Ska man trösta när barnet har utbrott till exempel? Det är ju en slags sorg. Och det gör ju inte att barnet får som det vill (t ex sitta kvar i traktorn).

Nästa gång skriver jag om ett annat intressant kapitel. Jag har köpt boken till Paddy på engelska och han läser trots att det inte är hans typ av bok. Men jag har förklarat för honom att jag gärna vill att han läser den och att jag tror han kommer få nytta av den. Det hade nog hjälpt honom i sin relation (eller ickerelation numera) till Dominique också.

Sommar och sol

Håll i hatten, det är fortfarande sol och varmt! Jag vet inte vad som har hänt, har någon sparkat ner Irland till medelhavet eller? I alla fall har vi varit ute typ hela dagarna och bara njutit och gjort en massa utomhus! Idag har jag målat en vägg på lilla skjulet, det blev vitt och fint. Och så har jag och Irene varit på loppis, fy fan vad mycket skit där fanns! Ett helt gigantiskt ställe som är öppet varje söndag. Jag köpte ingenting, Irene köpte tre höns. En glass i solen fick vi i alla fall och det var mysigt.

Jag har målat hallen här inne. Den var så vit och ful och så hade Sam målat med pennor på ena väggen. Nu är den härligt cappucinobrun och mycket snyggare! Eller vad säger ni?

Meningen är att denna färgen ska fortsätta upp i hela trappan och så ska trappan bli samma färg som skoställen och skåpet. Men detta kräver att Paddy först målar taket i trappan som han lovat mig det senaste året. Det är jättehögt upp och man måste bygga någon slags ställning för att komma upp. Paddy är ju rätt bra på att trilla ner från saker så jag överlåter den saken till honom hihi (och hoppas naturligtvis att han låter bli att trilla ner). Sen har jag någon slags idé om lila papier machéelefanter som hoppar ut ur väggen på väg upp och fräck belysning på dem men hrm.... vi får väl se hur flummig jag känner mig. :D

Nu ska jag gå och tvätta lite hårfärg ur håret, be right back.

Jag hade faktiskt tänkt skriva lite mer om Juul men klockan är 23:17 och jag ska jobba imorrn så det blir nog inte idag.

Vad roligt att ni läser i alla fall. Jag blev genast mycket gladare!

Tänk vad lite fint väder kan göra!

Ja både med mitt humör och Sams humör! Vi har för första gången sen i juni (de där två veckorna med fint väder) kunnat sitta ute på vår fina uteplats, och upptäckte att vi inte har något bord! Jag hade ju tänkt gjuta ett jättesnyggt i begong men det känns inte så aktuellt med mina foglossningar. Å andra sidan har Irene precis köpt ett nytt bord så hennes gamla skrangliga kanske är till salu?

Jag lovade ju att berätta lite om Jesper Juul. Jag har läst hela Ditt kompetenta barn och halva Här är jag! Vem är du? Den första var mycket mer fängslande. Det första jag slås av är att han är så himla duktig på att förklara och delar ofta upp styckena med situationer tagna från riktiga livet eller från hans egna erfarenheter. Det gör att det är mycket enklare att hänga med på vad han menar och faktiskt komma ihåg det sen efteråt.

Våra barn blir verkligen till vad vi gör dem till, och många har inte tid att sätta sig ner och lyssna på vad barnen egentligen menar. Jesper Juul säger att vi alltid ska prata mycket med våra barn och förklara för dem vad som händer och varför vi gör som vi gör. Vi ska även respektera deras sfär, behov av privatliv och integritet. Vi ska även ta på oss ansvaret för sådant som vi ansvarar för, dvs våra känslor och tankar. T ex ska vi kunna förklara för dem att "Jag vill läsa tidningen nu en stund, men efter det läser jag gärna en saga för dig." Eller "Jag vill gärna att du går och lägger dig nu för jag behöver vara själv lite ikväll."

Han pratar även om läggningsrutiner för barnen och menar att de själva mer eller mindre ska få bestämma om de vill sova eller inte, speciellt på dagen. Om de inte känner för att sova middag ska man inte tvinga dem utan bara säga att "Det vore lämpligt om du sov en stund nu men vill du inte så slipper du." Sedan vid 17-tiden när barnet är jättetrött och gnälligt så kan man förklara för dem att de är så trötta för att de inte sov middag tidigare. Han säger också att "ibland får de för lite sömn och ibland blir behovet mättat, precis som för oss vuxna".

Precis detta hände idag. Paddy körde en runda med honom och Sam somnade, men vaknade fem minuter senare när Paddy försökte bära in honom i huset. Och vägrade somna om som han alltid gör i sådana situationer. Vi lyckades hålla honom vaken till 18 när jag skulle köra hem från Irene, då somnade han som en stock. Jag försökte peta på honom men inte en chans. Jag försökte hålla honom upprätt när vi gick in men han bara segnade ihop igen haha så han fick sova 20 minuter innan jag väckte honom igen. Kvällen blev ganska gnällig men trots det somnade han inte förrän efter nio. Då somnade jag också och har precis vaknat. Mina stackars hundar var fortfarande ute, Daisy är lite mörkrädd så hon undrade var jag hade varit!

Som ni förstår måste jag gå och lägga mig, det blir mer Juul nästa gång.

Sen måste jag passa på att klaga lite, och jag hoppas att det inte är jag som är optimistisk. Är det verkligen bara Manda som läser min blogg? (och moster sista inlägget) Den största anledningen till att jag skriver på nätet och inte i min dator är för att jag vill att ni ska kunna följa med i vårt liv, eftersom jag valt att dra utomlands. Men om det inte är någon annan som är intresserad så kan jag lika gärna maila med Manda direkt. Att blogga utan kommentarer är som att hålla ett föredrag utan åskådare. Tänker ni ingenting om det jag skriver? Jag kräver inga långa utlägg eller inlägg, och om det tar för lång tid kan jag försöka skriva lite kortare så ni har lite mer tid i er hektiska vardag. Annars skiter jag i det hela. Är faktiskt ledsen och besviken på att jag inte får mer respons. Tack och hej.

Trots

Blir bara ett kort inlägg, jag har misshandlat mina fogar och köket behöver städas. Igår jobbade Paddy hela dagen och jag och Sam hade en mysdag. Eller det skulle det kunna ha varit. Sam är faktiskt sjukt jobbig till och från och det är jobbigt att inte veta om man gör rätt eller fel. Till exempel älskar han ju bilar och traktorer. Så fort han ser en bil vill han sitta i den. Så när vi kom hem igår efter att ha varit hos Irene fick han sitta i bilen en lång stund och mecka med alla spakar och knappar. Sen ville han såklart inte gå ut. Men tro inte att det är ett vanligt avgrundsvrål, nä det är högsta volym och huvuddunk i marken/golvet/väggen och arg som fan i minst 20 minuter.

Igår byggde jag klart min blomlåda och skulle fylla den med träflis, så jag och Sam gick ner till ladan och fyllde skottkärran. Där nere stod grannens traktor och en grävmaskin men jag sa att de var låsta. I alla fall tyckte han inte alls att vi skulle gå upp igen. Nytt utbrott. Det är jäkligt svårt att köra skottkärra och få med sig ett argt 20-månaders barn på samma gång. Ännu svårare om man redan knappt kan gå pga foglossningar. Första gången jag satte honom i skottkärran kastade han huvudet bakåt och var på väg att flyga av om jag inte hade fångat honom. Andra gången (100 meter längre fram) satte jag honom på kärran igen och gick så snabbt att han inte vågade hoppa av. När jag sen förstod att jag behövde ett helt lass flis till grät jag nästan. Men jag lämnade honom här uppe, såg honom ända ner till sista svängen och sen skyndade jag mig att fylla på kärran och gå upp igen. Alla glada och nöjda. Tills vi skulle gå in...

I alla fall slutade dagen rätt ok, vi duschade, tände en brasa och lagade pizzamackor. Han däckade nio och jag också, för att gå upp en timme senare och göra klart här nere.

Nu ska ni få se mina gardiner, snyggt blev det!

Och så här fint blev det utanför ytterdörren!

Dublin

Dublin var hektiskt och det kändes som om vi var borta i ungefär en vecka trots att det bara var en och en halv dag! Vi tog tåget tidigt på morgonen, mina grabbar gjorde ingen ansats att röra på sig när jag smet ur sängen. Jenni sov hela vägen upp och jag läste en spännande bok, Född en blå dag av Daniel Tammert. Han har Asbergers och savantsyndrom, lite som Dustin Hoffman i Rainman men inte lika socialt handikappad. Jätteintressant tycker jag (som tänker i färger och former :o) att läsa hur han beskriver sitt liv och sitt "handikapp". För att samla in pengar till Epilepsiförbundet lärde han sig drygt 22 500 decimaler av pi utantill och reciterade dem framför kontrollanter på testdagen!



När vi kom upp till Dublin fick vi rundvandring på Trinity Capital hotell där vi även bodde över natten. Vi träffade Lisa och Helen, två tjejer som vi mailar med nästan dagligen. Hotellet var skitfräckt med indisk/orientalisk stil och häftiga färger. Stora och små bronsstatyer av hästar och elefanter och allt möjligt! Efter det såg vi en massa hotell men inga var lika häftiga, tills vi kom till Clontarf Castle. DET var häftigt! Om man är rik och ska gifta sig är det det optimala stället, helt i riddar/slottstil och VARJE hörna och vägg utgjorde en perfekt bakgrund för fotografering.
På kvällen var vi på Arlington Hotell och åt middag och såg deras turstiga show med band och sen dansare. Rätt kul fast bandet var helkasst. Eller, inte min smak helt enkelt.

Igår torsdag var vi på ett hotell och sen på Guinness och Jameson. Vi var klara mycket senare än vad vi trodde vi skulle vara så det var med nöd och näppe vi hann springa in på Penneys. Jag hann dock köpa en grå ullkappa i halvlängd, en lila scarf och en svart halsduk med vantar. En vit topp och tre tjocka tröjjackor till Sam. Han fick även 7 små minikalsonger, hur sött som helst! Paddy fick en collegekofta och blev jätteglad.

Glad blev Sam idag när han fick åka farbror Thomas supertraktor! Han har till och med ett extra säte så Paddy och Sam satt säkert. Öronskydden behöll han på hela tiden! Thomas klippte hälften av våra fält och det behövdes verkligen. De är så täckta av fult ogräs att man blir helt störd när man tittar på det. Resten ville han inte klippa för de var för ogräsiga, så Paddy ska köra med traktortoppern där.

Jag har satt upp alla gardinerna i matrummet nu, det blev genast mycket mysigare där! Fortfarande mycket kvar att göra, men jag har ju mycket tid på mig också :D Kameran var urladdad så inga bilder idag.

Åh, semester!

Antenatalklasser är typ föräldrautbildning innan födseln och våra var rätt så kassa. Barnmorskan pratade lite om smärtlindringar (vem har inte läst på om det liksom) och hur det går till rent praktiskt när barnet kommer ut (duh) och så lite om mat och skötsel av barnet efteråt. Sen hade vi en hel lektion om hur man gör knipövningar och magträning för delade magmuskler (typ, sug in magen, släpp, that's it). Den enda lektionen som var intressant för mig var när vi besökte förlossningen. Jag funkar bäst om jag kan visualisera saker innan och jag ville gärna veta hur rummet såg ut mm. T ex blev jag störd av att väggarna inte var gula utan blågröna! Hallå.... ska inte sjukhusväggar vara gula?

Imorrn ska jag på minisemester, fast egentligen är det jobb och inte semester. Men det är semester från mammaKajsan. Jag och ursnygga och supertrevliga Jenni åker tåg till Dublin 07.42 och sen besöker vi en massa hotell hela dagen. På kvällen ska vi se turistiga irländska showen på Arlington hotel och äter middag där. På torsdag blir det besök till Jameson och Guinness och ett hotell. Sen har vi förhoppningsvis lite tid över till Penneys innan vi måste bege oss hemåt igen.

Så här glad blir man om man är ett och ett halvt, motortokig och ser en helikopter:

Hörs på torsdag igen, nu ska jag gå och packa!