Blir bara ett kort inlägg, jag har misshandlat mina fogar och köket behöver städas. Igår jobbade Paddy hela dagen och jag och Sam hade en mysdag. Eller det skulle det kunna ha varit. Sam är faktiskt sjukt jobbig till och från och det är jobbigt att inte veta om man gör rätt eller fel. Till exempel älskar han ju bilar och traktorer. Så fort han ser en bil vill han sitta i den. Så när vi kom hem igår efter att ha varit hos Irene fick han sitta i bilen en lång stund och mecka med alla spakar och knappar. Sen ville han såklart inte gå ut. Men tro inte att det är ett vanligt avgrundsvrål, nä det är högsta volym och huvuddunk i marken/golvet/väggen och arg som fan i minst 20 minuter.Igår byggde jag klart min blomlåda och skulle fylla den med träflis, så jag och Sam gick ner till ladan och fyllde skottkärran. Där nere stod grannens traktor och en grävmaskin men jag sa att de var låsta. I alla fall tyckte han inte alls att vi skulle gå upp igen. Nytt utbrott. Det är jäkligt svårt att köra skottkärra och få med sig ett argt 20-månaders barn på samma gång. Ännu svårare om man redan knappt kan gå pga foglossningar. Första gången jag satte honom i skottkärran kastade han huvudet bakåt och var på väg att flyga av om jag inte hade fångat honom. Andra gången (100 meter längre fram) satte jag honom på kärran igen och gick så snabbt att han inte vågade hoppa av. När jag sen förstod att jag behövde ett helt lass flis till grät jag nästan. Men jag lämnade honom här uppe, såg honom ända ner till sista svängen och sen skyndade jag mig att fylla på kärran och gå upp igen. Alla glada och nöjda. Tills vi skulle gå in...
I alla fall slutade dagen rätt ok, vi duschade, tände en brasa och lagade pizzamackor. Han däckade nio och jag också, för att gå upp en timme senare och göra klart här nere.
Nu ska ni få se mina gardiner, snyggt blev det!
Och så här fint blev det utanför ytterdörren!
5 comments:
Men stackare! Så två-års-trotset har anlänt... Nu har du bara ett och ett halvt år kvar ;-). Men allvarligt, din stackare. Det gör det ju inte lättare att ha en kalaskula på magen heller. Jag lider verkligen med dig. Säger inte Juul något bra om detta trotsande? Du har kanske inte ens tid att läsa om några tips. Jag ska försöka läsa på åt dig. Du förresten, fällde du hår när du ammade? Jag har inte gjort det tidigare men nu bara trillar det av mig. Att duscha och sedan borsta håret är en mardröm. Måste dammsuga varje dag nu. Suck, man har ju roligare saker man vill göra, som att pussa på dottern t.ex. Men vad ska man göra...
Jag tänker på dig och sänder dig styrka.
Kramar!
Tack. Jodå Juul skriver om hur viktigt det är att man pratar med barnet och förklarar varför man måste göra vissa saker. Typ "Jag ser att du är jättearg men nu måste vi gå ut ur badrummet för vi ska laga middag". Och sedan tar man ut dem och så får de vara arga. Jag kanske ska skriva ett inlägg om detta för det var faktiskt ett himla intressant kapitel.
Angående håravfallet så märkte jag ingenting på hela graviditeten förutom att det växte skitsakta. Jag tror jag klippte tånaglarna en gång på nio månader (jaja de sista tre nådde jag inte ner). Men sen efter förlossningen började håret växa igen och det påminde lite om en sån där docka i Barbiestil som man kan veva på armen så kommer håret ut. Men inget avfall hittills iaf. Men du, det kunde varit värre, Paddys mamma fick vitaminbrist (pyrea) och tappade alla sina tänder, då var hon i vår ålder. Najs!
Tack för styrkan!
Hahaha, ja då föredrar jag att håret trillar av. Där finns ju i alla fall att ta av! Men jag har läst att det är vanligt att tappa hår när bebisen är runt fyra månader. Bara skitjobbigt, inget att klaga över egentligen, speciellt inte i jämförelse med tandlossning, men ändå.
Ja, skriv ett avsnitt om Juul och hur du tycker att det fungerar. Vilken bok är det som tar upp det? "Ditt kompetenta barn"? Eller någon annan, jag minns ju att du köpte några stycken ;-).
Nu ska jag springa till apoteket och boosta upp min vitaminnivå!
Kramkram
Vilket fint matrum, och snygga gardiner!
Vad kul att du får åka runt och kolla in en massa fina hotell, låter väldigt skönt och lyxigt för en mamma med en liten trots-pojke. Läste nån gång (du vet då på stenåldern när jag hade småbarn ;))att man ska låta barnen bestämma något litet (han kanske är för liten...vet inte)eftersom trotset ju är ett steg i utvecklingen att bli en självständig liten människa. Nu när jag tänker så har jag också läst att barn inte kan välja t ex om de ska ha den röda eller blå tröjan....ja det här blev du säkert mycket klokare av haha...men jag VET att det är nu man måste sätta gränser och samtidigt ge känslan av att få bestämma (hur lätt nu det är??).
Kram Mosmos
Hahaha, det där var klara besked Helene! Stackars Kajsa som inte hinner med sin blogg längre ;-). Men om det vore så att man hade ett färdigt facit och svar på hur trotsperioderna skulle hanteras utan problem så vore man väl miljonär. Jag tror att det gäller att att välja sina konflikter väl. Varje situation i den här åldern är väl en potentiell konflikt men det gäller nog att försöka vara den vuxne genom att gå därifrån, inte belöna dålig beteende med uppmärksamhet och behålla lugnet. Men som sagt hur lätt är det??? Annars är det nog bara härda ut som gäller... Härda ut, räkna till hundra och tänka "this too shall pass"! Puss på dig min vän. Ser fram emot nästa inlägg och höra hur det går!
Post a Comment