Tänk vad lite fint väder kan göra!

Ja både med mitt humör och Sams humör! Vi har för första gången sen i juni (de där två veckorna med fint väder) kunnat sitta ute på vår fina uteplats, och upptäckte att vi inte har något bord! Jag hade ju tänkt gjuta ett jättesnyggt i begong men det känns inte så aktuellt med mina foglossningar. Å andra sidan har Irene precis köpt ett nytt bord så hennes gamla skrangliga kanske är till salu?

Jag lovade ju att berätta lite om Jesper Juul. Jag har läst hela Ditt kompetenta barn och halva Här är jag! Vem är du? Den första var mycket mer fängslande. Det första jag slås av är att han är så himla duktig på att förklara och delar ofta upp styckena med situationer tagna från riktiga livet eller från hans egna erfarenheter. Det gör att det är mycket enklare att hänga med på vad han menar och faktiskt komma ihåg det sen efteråt.

Våra barn blir verkligen till vad vi gör dem till, och många har inte tid att sätta sig ner och lyssna på vad barnen egentligen menar. Jesper Juul säger att vi alltid ska prata mycket med våra barn och förklara för dem vad som händer och varför vi gör som vi gör. Vi ska även respektera deras sfär, behov av privatliv och integritet. Vi ska även ta på oss ansvaret för sådant som vi ansvarar för, dvs våra känslor och tankar. T ex ska vi kunna förklara för dem att "Jag vill läsa tidningen nu en stund, men efter det läser jag gärna en saga för dig." Eller "Jag vill gärna att du går och lägger dig nu för jag behöver vara själv lite ikväll."

Han pratar även om läggningsrutiner för barnen och menar att de själva mer eller mindre ska få bestämma om de vill sova eller inte, speciellt på dagen. Om de inte känner för att sova middag ska man inte tvinga dem utan bara säga att "Det vore lämpligt om du sov en stund nu men vill du inte så slipper du." Sedan vid 17-tiden när barnet är jättetrött och gnälligt så kan man förklara för dem att de är så trötta för att de inte sov middag tidigare. Han säger också att "ibland får de för lite sömn och ibland blir behovet mättat, precis som för oss vuxna".

Precis detta hände idag. Paddy körde en runda med honom och Sam somnade, men vaknade fem minuter senare när Paddy försökte bära in honom i huset. Och vägrade somna om som han alltid gör i sådana situationer. Vi lyckades hålla honom vaken till 18 när jag skulle köra hem från Irene, då somnade han som en stock. Jag försökte peta på honom men inte en chans. Jag försökte hålla honom upprätt när vi gick in men han bara segnade ihop igen haha så han fick sova 20 minuter innan jag väckte honom igen. Kvällen blev ganska gnällig men trots det somnade han inte förrän efter nio. Då somnade jag också och har precis vaknat. Mina stackars hundar var fortfarande ute, Daisy är lite mörkrädd så hon undrade var jag hade varit!

Som ni förstår måste jag gå och lägga mig, det blir mer Juul nästa gång.

Sen måste jag passa på att klaga lite, och jag hoppas att det inte är jag som är optimistisk. Är det verkligen bara Manda som läser min blogg? (och moster sista inlägget) Den största anledningen till att jag skriver på nätet och inte i min dator är för att jag vill att ni ska kunna följa med i vårt liv, eftersom jag valt att dra utomlands. Men om det inte är någon annan som är intresserad så kan jag lika gärna maila med Manda direkt. Att blogga utan kommentarer är som att hålla ett föredrag utan åskådare. Tänker ni ingenting om det jag skriver? Jag kräver inga långa utlägg eller inlägg, och om det tar för lång tid kan jag försöka skriva lite kortare så ni har lite mer tid i er hektiska vardag. Annars skiter jag i det hela. Är faktiskt ledsen och besviken på att jag inte får mer respons. Tack och hej.