Tuesday, September 15, 2009

Lite mer Juul

Rebbsi nu blev jag jättenyfiken, berätta om Kingcykeln! Det blev jättefint när du målade, kan tänka mig att strukturtapet är drygt!



Här sitter jag i v 27 av min andra graviditet. Jag har precis läst på om dyktekniken som förlossningsteknik. Det går ut på att man i alla värkar ska slappna av som en dö sill och bara flyta med. Ingen profylax, ingen spänning, ingen stress. Kanske värt att testa? Får väl se när vi kommer så långt! Nu är det bara 13 veckor kvar typ!





Jag ska fortsätta berätta om Juul innan jag måste gå och lägga mig igen. Imorgon har jag nämligen en lång dag. Jag och Hanna ska åka till Ikea igen. Ingen storshopping denna gången men ett par viktiga grejjer ska få följa med hem!

Förutom det här i början av boken med att alla barn vill samarbeta och gör det efter bästa förmåga, och att barn kan må dåligt trots att de uppför sig bra bara för att de samarbetar så blev jag imponerad av slutet av boken. Så pass impad att jag memorerade vilken sida det stod på! Här tänkte jag att vi har den allra största skillnaden på Sverige och Irland. Landet lagom och landet överdrivet.

"Om man inte haft en tradition med föhandling och dialog under barnets fyra-fem första år, ställs föräldrarna inför olika former av påtryckningar eller charmoffensiver som i slutändan är olycklig för bägge parters självrespekt. När så sker, är det en signal till föräldrarna att de har haft för bråttom att träda in som beslutsfattare.
Lösningen är inte att göra det motsatta och bara ge efter när barnens offensiv blir tillräckligt massiv, utan att börja träna seriösa förhandlingar. Här är det viktigt att vara uppmärksam på att barns deltagande i förhandlingsprocessen oftare än sundare än föräldrarnas, även om de kanske inte har lika många ord och är lika förnuftiga. Schematiskt kan det hela framställas på tvä sätt. Den första versionen är enkel:

Behov/lust - tillfredställelse - lugn och ro/balans

Barnet ger uttryck åt sin önskan, får den uppfylld och det blir lugnt. Förloppet är detsamma, antingen det rör sig om hunger, tröst, en biobiljett, en godnattsaga eller en ny cykel.
Den andra versionen är inte så enkel och många föräldrar anser den tyvärr fortfarande vara ett uttryck för brist på uppfostran, bristande lojalitet eller omogenhet.

Behov/lust - kam/diskussion/dialog - nederlag/sorg - lugn och ro/balans

Barnet uttrycker sin önskan och möter motstånd hos föräldrarna, vilket leder till att det kämpar för att få sin önskan uppfylld. När det inte lyckas "sörjer" barnet (gråter, stampar i golvet, slår i dörren eller blir sur och inåtvänd). Efter två minuter, två timmar eller två dagar har barnet bearbetat sitt nederlag och är återigen i balans."


Förlåt för det långa citatet men jag tycker hela är så himla viktigt! Och det var JÄTTESKÖNT att läsa detta när vi hade alla de där jobbiga utbrotten (som faktiskt har minskat lite, peppar peppar) som kunde vara hur länge som helst. Det Juul beskriver låter så naturligt och enkelt när man läser det men det är verkligen inte lika lätt när man står där. Ska man trösta när barnet har utbrott till exempel? Det är ju en slags sorg. Och det gör ju inte att barnet får som det vill (t ex sitta kvar i traktorn).

Nästa gång skriver jag om ett annat intressant kapitel. Jag har köpt boken till Paddy på engelska och han läser trots att det inte är hans typ av bok. Men jag har förklarat för honom att jag gärna vill att han läser den och att jag tror han kommer få nytta av den. Det hade nog hjälpt honom i sin relation (eller ickerelation numera) till Dominique också.

8 comments:

Mandisen said...

Åh, vilken fin kanonkula du har! Helt fantastiskt är det ju!

Det var ett intressant stycke ur boken du valde. Det måste vara bra att hitta en bok som behandlar precis det som man går igenom med sitt barn. Jag ska verkligen ta mig i kragen och läsa den. Bra att Paddy också läser, ni är ju två om trotset...

Jag kan tänka mig att det är svårt att veta om man ska trösta eller inte. Det är kanske olika från gång till gång. Hur har ni gjort? Hur går det med sovningen nu? Bättre?

Moffsan said...

jag e så sjukt avundsjuk på din mage... tänk att du om några veckor ska få vara med om en förlossning igen o sen få med dig ett litet liv hem... åhhhh *bebissjuk* o vänta bara tills ni kommer till 3-års trotsen... Oliver va en ängel till nu, hihi... men de e juh en del i utvecklingen o vi har nog iof rätt lätt med honom ändå, hittills... vågar inte säga för mkt ;o) Natti Natt! Kram

Tobbe said...

Nu har du en STOR mage!!! Den är jättefin och det som finns inuti är ännu finare.....lille TeeBee!!

Orkar du verkligen ta emot gäster?? (dum fråga, va?)

Stor kram från PappMoff
Juul verkar intressant!

kajsa said...

Malin jag ser fram emot trearstrotset. Det som inte dodar hardar hihi. Lycka till i bebisverkstan, ar den pa gang pa riktigt eller? Isf far ni planera att komma hit snart, annars drojer det ju hundra ar om du ska foda barn forst ;D

Pappa KLART jag orkar med tva gubbstruttar som ni! Det ska bli jattemysigt att ha er har!

Manda det ar jattesvart att veta. Ibland trostar jag och ibland inte. Det beror pa. Ibland ar han bara arg och ibland blir han ledsen (nar han dunkat huvudet i vaggen) sa da maste man ju trosta.

Moffsan said...

haha nej ingen bebisverkstad här inte!!! De dröjer ett tag om de blir av... de går lite upp o ner de dära men o va gravid o föda va juh så underbart så de vill man juh gärna uppleva igen... dock att uppfostra de små ligiterna e inte alltid en dans på rosor men allt de glömmer man när de kryper upp til en o ger en en puss o säger "jag älskar dig mamma"... då inser man att livet med barn e de bästa som finns :o) Kram

kajsa said...

Äh, vara gravid är så överskattat, hälften av tiden hade verkligen räckt! Mycket roligare att HA barnen än att bära runt på dem i magen! (säger jag som aldrig haft en treåring iaf)

Emily said...

ÅÅÅÅ my good!! vilken kula du har!! Men lika vacker som alltid!! Jag tycker att det är sjukt intressant när du skriver om Juul, ska köpa boken o läsa, vem vet kanske jag får en 2,5 åring på halsen snart...hahahah sånt vet man ju inte!! Har tipsat Linda också. Shit vad bra att Paddy också läser boken!! Hur har det gått med dommo. Har ni träffats igen? Eller har Paddy någon kontakt med henne? Puss o kram

Unknown said...

Hej, lilla (eller stor...med tanke på magen hihi)mamma! Vill bara säga att jag ÄLSKAR att läsa din blogg! Inte bara för att veta allt som händer på Irland utan fär att du skriver så himla roligt och inspirerande. Känns också häftigt att få följa Sam och den nya lilla bebben. Läser inte varje dag, blir kanske var 4:e dag och därför kommenterar jag liksom i klump. Därför det kanske ut som jag bara kommenterar den sista.
Hallen är jättefin...eftersom jag älskar latte/capuccinofärg :)så det är helt rätt!!
Hade aldrig hört talas om Juul innan du började skriva om honom. På min tid tror jag han hette Spock...han som var guru.
Ha det gott nu och godnatt!
Kram
Mosmos